Finns det vacker ny arkitektur i Stockholm eller byggs det bara lådor?

Finns det vacker nyproduktion i Stockholm?
Det skulle vara intressant att se vad 10000 slumpmässiga Stockholmare svarade på frågan, men en akademisk avhandling (klicka för länk med mer information) svarar åt oss och visar att arkitekternas smak inte överensstämmer med folkets. En annan undersökning visar att 77 % föredrar traditionell arkitektur framför modernism. En tredje undersökning hävdar att hela 84% föredrar byggnader i traditionell stil, med traditionella former och material. I Stockholm råder ett modernistiskt smakmonopol sedan många år och nära på allt som har byggts de senaste 80 åren faller inom arkitekturideologin ”modernism”. Med tanke på alla tiotusentals nya byggnader som har smällts upp har några enstaka mer eller mindre lyckade byggnader som inte tillhör modernism ändå lyckats ta sig igenom. Här vill vi visa dessa få undantag och berätta att det går att bygga alternativ till lådor även idag. Vi har ju via en ny svensk undersökning dessutom visat att det inte är dyrare att bygga vackert. Vi börjar med vår lilla rundvandring med att gå tillbaka till år 1979.

Tro det eller ej, men denna byggnad som ritades av arkitekt Sune Malmquist byggdes mitt i centrala Stockholm under modernisternas allra fyrkantigaste period. Gå längs Upplandsgatan så dröjer det inte länge innan du hittar rätt. Med denna bild vill vi visa att det inte är mycket som skiljer en ful låda från en ”ganska trevlig” byggnad. Byggnaden som blev klar 1979 smälter in istället för att sticka ut. Konstruktionen som egentligen är ganska enkel visar att harmonisk arkitektur inte behöver bli dyrare att producera än de massproducerade lådor vi ser idag. Visst det finns vackrare byggnader, men också de som är tusen gånger fulare. Tänk vad mycket ett kapat hörn kan göra för att få bort den tråkiga fyrkantigheten.

På 1980- och 90-talet var arkitektkåren mer accepterande och vågade släppa igenom en del klassiskt inspirerad postmodernism. Denna byggnad från en av de bättre bevarade gatorna i Klarakvarteren (hjälps oss gärna med arkitektens namn samt gatunamnet) har byggåret 1986 inpräntat på fasaden.

Arkitekt Sune Malmquist lät år 1992 uppföra denna byggnad på Roslagsgatan (nära KTH). Även denna bild visar att det inte behöver vara mycket som skiljer en tråkig låda från en ganska trevlig byggnad. Byggnaden smälter in bland sina grannar istället för att sticka ut och visar att det går att bygga kostnadseffektivt, men ändå fint.

Sune Malmquist lät också rita det omtyckta kvarteret ’Oxkärran 1’ på Oxtorgsgatan som uppfördes 1992-96.

Det vackra ”Sankt Eriksområdet” på Kungsholmen
S:t Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm var tidigare ett sjukhusområde. Akutsjukhuset stängdes 1986 och Stockholms stad lyckades efter förhandlingar med Landstinget förvärva stora delar av marken i syfte att bygga bostäder där. Sankt Eriks bostadsområde var ett av de största bostadsprojekt som genomfördes i Stockholm under 1990-talet. Totalt färdigställdes 770 bostäder i området mellan 1995 och 1998. Stadsplanen ritades av Stockholms Stadsbyggnadskontor under planarkitekten Aleksander Wolodarski.

Att bygga enligt nyurbanism
Nyurbanism är steget efter modernism. Istället för friliggande punkthus strävas det efter väl definierade stadsrum samt en omväxlande stad till både utseende och funktion. Detta genom att blanda bostäder med parker, butiker, tjänster och andra typer av smärre arbetsplatser. Inspirationen kommer från kontinentaleuropas historiska stadskärnor. Nyurbanism strävar efter småskalighet och möjligheten att kunna röra sig i stadskärnor till fots. Den färgglada ”Hansastaden” Jakriborg i Lund är samtida med St Eriksområdet och är känd för sin mysighet. Mer information om nyurbanism hittas i ett eget blogginlägg: Nyurbanism – det nya sättet att bygga städer.

En tydlig nord-sydaxel från Fleminggatan ner till Barnhusviken dominerar S:t Eriksområdets plan. Axeln börjar i en portalbyggnad vid Fleminggatan, löper genom en rund park som omges av två hästskoformade bostadshus (Grubbensringen), passerar två tornbyggnader, leder ner över en stor halvrund trappanläggning, ”Grubbens trappor“, och avslutas med en spegeldamm vid Kungsholmens strandstig.

Ett kvalitetsprogram inrättades av staden för att säkerställa den höga ambitionsnivån i byggandet, och byggherrarna förband sig till det. I avtalet ingick att tillsättningen av arkitekter skulle ske i samråd med stadsbyggnadskontoret och att arkitekterna skulle vara ansvariga under hela projektet. Flera olika arkitektföretag ritade husen, vilket gav området en önskad mångfald.

Byggnadernas gestaltning påminner om den svenska 1920-talsklassicismen med tydlig anknytning till S:t Eriksbrons portaltorn (Porslinsbruket 29 och Loket 1). Den formgivningen hyllades av allmänheten, medan många arkitektkollegor självklart var avvisande och kritiska för att sedan häckla området med de vanliga skällsorden pastisch, otidsenligt och Disney.

År 2004 fick S:t Eriksområdet ”CNU Chart Award”, som utdelas av amerikanska Congress for the New Urbanism. S:t Eriksområdet i Stockholm blev en vinnare i kategorin ”Kvarteret, gatan och byggnaden”.

2012 besökte Storbritanniens arkitekturintresserade prins Charles området tillsammans med Carl XVI Gustaf och blev guidade av Aleksander Wolodarski. Prinsens bok A Vision of Britain skall enligt Wolodarski varit en av inspirationskällorna till området. Vi har tidigare berättat om hur prins Charles önskar en mer klassiskt inspirerad arkitektur och bland annat står bakom den nya stadsdelen Poundbury (klicka för länk med mer information) som byggs i gammal stil utanför brittiska Dorchester.

På 1990-talet byggdes två byggnader på Södermalm som också kan vara värda att nämna i detta inlägg. Som ett led att omdana Södra stationsområdet tillkom ett stort halvcirkelformat bostadshus. Beställare var HSB som gav, efter en inbjuden arkitekttävling, den katalanske arkitekten Ricardo Bofill uppdraget att rita anläggningen. ”Bågen” gestaltades i postmodernismens anda med klassiska former, den ritades 1988-1990 och blev inflyttningsklar 1991-1992. Fasaderna består av gulvit färgade betongelement där blindfönster skapar en palatsliknande symmetri. Balkongerna anordnades på husets yttersida mot söder. Byggnaderna är kanske inga mästerverk, men de är åtminstone alternativ till lådmodernism.

Därefter tog det stopp på alternativ till lådor
Därefter tog det tyvärr stopp för nya alternativ till modernistiska lådor. Under 2000-talet har den svenska arkitektkåren dragit fram smakmonopolets piska och stoppat all nyproduktion som inte faller inom ramen för lådmodernism. Arkitekturen har i princip helt återgått till 1960-talets stilideal med sina släta, tråkiga och intetsägande lådor i färgerna grått, svart eller vitt. Den enda skillnaden mot förr är att de använder mer glas och på förhand rostigt stål. Därför skapade vi Arkitekturupproret i början av 2015 som ett svar på arkitekternas vilja att förfula våra städer. Vi kommer inte ge oss förrän vi återigen ser alternativ till lådor i Sverige.

 

VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.