Arkitekttävlingar är onödiga

Arkitekttävlingar har blivit ett sätt att rättfärdiga byggandet av lådor.

Vill du diskutera detta inlägg så har det fått en egen tråd i vår Facebookgrupp: Klicka här för att se

Dagens arkitekttävlingar är helt onödiga då nästan alla förslag ser identiska ut. Det har blivit lite av ”Kejsarens nya kläder”. Nedanstående blogginlägg är lånat från debattören Stefan Olssons blogg “Fina och Fula Hus” (publicerat 2015). Stefan Olsson är medlem i Arkitekturupproret och inlägget är publicerat med hans tillstånd.

Bilden här ovan visar de fem förslagen till Uppsalas nya stadshus och visar fem nästan identiska lådor. Varför ges inga alternativ? Ett stadshus ska ju vara den vackraste byggnaden i en stad, men i Uppsala är chansen 5 av 5 möjliga att det blir ännu en tråkig 60-talspastisch. Dessa fem bilder får illustrera Stefans blogginlägg nedan om arkitekttävlingen inför byggandet av den nya Handelshögskolan i Göteborg.

DET KUNDE HA FUNNITS ÄNNU ETT ALTERNATIV

 

I samband med nedanstående beskrivna tävling rafsade Arkitekturupprorets arkitekt Albert Svensson ihop en skiss på hur det ungefär borde göras, dvs harmoniskt mot intilliggande byggnader. Klassiska alternativ släpps tyvärr i princip aldrig igenom för att vara med och tävla i Sverige. Alberts trevliga skiss fick därför stanna på idéstadiet. Dagens svenska arkitekter visar gång på gång sitt förakt mot samtida hus i traditionella stilar. Senast de föreslagna 1890-talshusen i Växjö, som kritiserats både av 15 lokala arkitekter och en prominent Stockholmsbaserad arkitekt. Vartenda hus byggt i förmodernistisk stil efter modernismens genombrott i Sverige har kritiserats av andra arkitekter och föraktfullt benämnts som tramsiga pastischer. Jämförelsevis riktas liknande kritik aldrig mot de många exempel på 60-talsmodernism som byggs i parti och minut i dagens Sverige. Det betyder förstås inte att alla arkitekter är av uppfattningen traditionella/förmodernistiska stilar är dåliga (”pastisch” ”historiserande” osv) medan modernistiska stilar är bra (”uttrycker sin tidsanda, spännande osv”), men det är tydligt var arkitekterna som kollektiv lutar. Vanligt förekommande kritik som riktas mot de enstaka arkitekter/byggherrar som vågar sticka ut genom att inte rita ”ännu en låda” kan närmast liknas vid yrkesbaserad mobbning.

Stefans blogginlägg börjar här under:

 

LÄGG NED ALLA ARKITEKTTÄVLINGAR

Varför utlyses arkitekttävlingar? Jag har ingen aning. Men jag vet att de inte fungerar. Resultatet blir nämligen alltid detsamma – likriktning. På samma sätt som med Melodifestivalen anpassar sig alla till vad den tror att juryn vill ha. Det viktiga är inte att vara kreativ utan att vinna.

Uppsala stundar en av de viktigaste arktikekturdebatterna någonsin. Markägaren i Odinslund, Stiftelsen Ubbo (Uppsala studentkår) som sköts av Akademiförvaltningen, vill riva gamla byggnader för att ge plats för nybyggnation. Odinslund är mitt i hjärtat av det akademiska Uppsala.

Om fastighetsägaren hade fått sin vilja fram hade här för länge sedan byggts ett hus i 60-talsstil med glasfasad. Som tur är tycks dock inte kommunen vilja hasta fram lika snabbt, men man vet aldrig…

Idag föreslår konstnären Michel Östlund att fastighetsägaren tillsätter en ”tänkargrupp” som på ett mer grundläggande sätt tar sig an frågan om vilken byggnation som ska kunna göras. Han föreslår också en arkitekttävling.

Östlund har givetvis rätt i att området är så känsligt för ingrepp att frågan om vad som ska byggas i Odinslund absolut inte kan överlåtas bara på fastighetsägaren. Det behövs en demokratisk process som framför allt involverar allmänheten.

Däremot avråder jag bestämt från att anordna en arkitekttävling. Dessa slutar nämligen alltid med samma sak, att alla förslag som läggs fram ser ungefär likadana ut. Och eftersom den svenska arkitekturen stannade i utveckling på 1960-talet leder alla arkitekttävlingar ofelbart till att bara 60-talsförslag tävlar med varandra.

Nyligen genomfördes en meningslös tävling av detta slag för Nobel Center i Stockholm. Ett färskare exempel är tillbyggnaden av Handelshögskolan i Göteborg.

Så här ser det ut idag. Den låga tegelbyggnaden ska rivas.

Och här är de tävlande förslagen:

Detta var alla förslag. Vilket av dem vann? Ta en titt och försök tänka efter. Vilket är det mest kreativa och intelligenta förslaget? Givetvis måste en jury också bedöma hur ett förslag är ritat med avseende på husets insida, hur det ska användas osv. Men för de allra flesta Göteborgare är det utsidan som räknas. Utsidan är viktigast eftersom den blir en del av staden som helhet. Det är den del av huset alla måste leva med.

And the winner is… nr 4.

Det är lite synd att Domushuset inte vann eftersom det om något hade bekräftat min tes att svensk arkiktetur slutade att utvecklas på 60-talet.

Hur kommer man egentligen på att man ska rita ett Domushus? Är förslaget seriöst?

Hur som helst visar detta att det inte är någon mening med att ha arkitekttävlingar. Fantasin är noll. Man tävlar genom att vara så lika varandra som möjligt.

Arkitekttävlingar är även fördummande i det att när tävlingen väl har genomförts och bara dåliga förslag kommit in fastnar juryn och inte minst beställaren i en fälla. Vad ska man som beställare göra om alla Sveriges ledande arktitekfirmor kommer in med förslag som är skräp? Man börjar knappast om från början. Det är då prestigen kommer in istället och argument av typen ”Huset måste vara fint om det är ritat av en berömd arkitekt” börjar användas. Kejsaren är naken, men det är ingen som törs säga att han är det.

Mitt råd till Uppsala kommun, Stiftelsen Ubbo och Akademiförvaltningen är därför: Anställ ingen arkitekttävling. Det är ett säkert sätt att få ett uruselt förslag som ingen är nöjd med men som ingen törs säga nej till.

Gå istället den demokratiska vägen. Bjud in allmänheten till ett förutsättningslöst samtal där allt från Disneyslott till Jugendpalats är tillåtna som idéer.

Stefan Olsson (Texten är tidigare publicerad på stefanolsson.nu.)

 

TÄVLINGEN OM NOBEL CENTER

Ett litet tillägg till ovanstående inlägg. Vi är många som har undrat varför en så tråkig låda vann tävlingen om Nobel Center. Om ni tittar på nedanstående tre bilder så förstår ni varför. Det fanns helt enkelt inget annat att välja på. Den överst bilden är nära identisk med det vinnande förslaget, men ansågs vara för liten i storlek. Nummer tre är typisk svensk lådarkitektur, men föll väl antagligen på målsnåret då byggnaden inte skimrar i mässing som de andra två.

Hur hade tävlingen slutat om det hade funnits klassiska eller postmoderna alternativ att välja mellan?

 

VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.