Artikeln som följer publicerades i tidskriften Byggnadskultur 2016:3. Tidskriften ges ut av Svenska byggnadsvårdsföreningen som är en oberoende, ideell förening som verkar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider.
Nya hus – tidlös skönhet
Arvet efter Le Corbusier må fortfarande väga blytungt, men det finns tecken på att andra arkitektoniska ideal är på väg. Michael Diamant visar goda exempel och hoppas att det nyväckta intresset för klassisk tradition snart också ska ge plats för nya stilar.
Sedan andra världskriget har den västerländska arkitekturen i hög grad dominerats av den arkitekturideologi som benämns som modernismen. En hörnsten i denna ideologi är att förkasta all tidigare tradition och kunskap om hur en byggnad ska gestaltas. Som ett tvång måste all arkitektur vridas ett varv till då förändringen i sig är det som värderas när en byggnad ska bedömas. En motreaktion inleddes blygsamt under 1970-talet då några få arkitekter återgick till den klassiska traditionen. Klassisk tradition är inte en stil utan ett regelverk och en filosofi för hur byggnader ska gestaltas. Rötterna återfinns i antiken och har för varje tidsperiod raffinerats med nya stilar. Viktigast är inte vissa antika stilelement (även om sådana återfinns i nästan varje klassisk stil) utan skalan, proportionerna och fasadens indelning. Det står alltså varje arkitekt fritt att utveckla nya stilar i all oändlighet.
Sedan 2000-talets början har utvecklingen tagit rejäl fart. Fantastiska projekt uppförs åt byggbolag och institutioner med vinstintresse. Det kan med rätta hävdas att klassiska byggen är mer socialt och ekologiskt hållbara då de har längre livslängd och upplevs som mer attraktiva. En väsentlig punkt saknas dock i den klassiska traditionens renässans och det är nya stilar. Detta är en hämsko för en bättre genomsnittlig kvalitet och ett argument som används mot dem som förespråkar den klassiska traditionen. För de unga som i dag studerar för att bli klassisk arkitekt finns alltså här en utmaning och en fantastisk möjlighet att gemensamt forma stilar för 2000-talet.
Michael Diamant, fil kand. i samhällsplanering med urbansociologisk inriktning och (dåvarande) språkrör för Arkitekturupproret.
VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.
An interesting comments thread about the work of Christopher Alexander is taking place here:
http://tradarchlistserv.blogspot.no/2016/10/living-structure-or-nature.html
Bin Jiang’s thread starter:
“Alexander is a scientist, and he discovered – rather than invented – that living structure exists in all traditional buildings and cities and works of art, as well as in nature and biology. In other words, living structure is NOT his invention, just as fractal is a discovery rather than an invention of mathematicians. The open letter simply points out a matter of fact of living structure rather than an imposed opinion. In addition, could you explain what you mean by justice? Are you saying that that every one is entitled to do whatever architecture he/she likes? Thanks.”
Något som dessutom bör vara av intresse är Teslas nya soltak. Det visar att det inte finns någon motsägelse i att någonting är vackert, hållbart och respekterar tradition – samtidigt som det är ekonmiskt gångbart.
https://www.tesla.com/solar
Herlig soltak! Har gruet meg til alle fikk stygge, store, blanke solpaneler på taket, men dette er lovende. Bare synd at det sitter på en suburban bunker, som vi har mer enn nok av. Elektriske biler er dessuten bare en delløsning, hovedløsningen må være kompakte, gåvennlige byer, som Village Towns: https://blog.p2pfoundation.net/village-towns-norwegian-countryside/2016/09/17