En intervju med Arkitekturupprorets arkitekt angående Kasper Kalkon-priset

En intervju med Arkitekturupprorets arkitekt angående Kasper Kalkon-priset

Den 4 november 2016 var Arkitekturupprorets ledamot och arkitekt Albert Svensson med i en intervju i radio P4 Uppland. Vårt nya arkitekturpris (läs mer om Kasper Kalkon-priset här) har väckt ett intresse i hela landet och P4 ville veta mer. Nedanför följer en transkribering av intervjun. Vill du lyssna på den i sin helhet klickar du på länken här under. Klicka därefter på ”Lyssna” och bläddra fram 8 minuter i inslaget.

• Klicka här för att lyssna på intervjun i P4 (Bläddra fram 8 minuter i inslaget)
• Albert Svenssons hemsida hittar du här och om du vill ”gilla” hans Facebooksida klickar du här
• Klicka här för att läsa ett blogginlägg om hur Albert försöker försköna Lunds historiska kvarter

En ordagrann transkribering av vad som sades under intervjun kommer här

”Det ska handla om fula hus. Två byggnader i Uppsala och en i Knivsta kan nämligen utses till Sveriges fulaste. Det handlar om ett nytt pris, Kasper Kalkon-priset, som ska gå till Sveriges fulaste nyproduktion. Det är Arkitektupproret som ligger bakom. En rörelse som började som en Facebookgrupp och har över 12 000 medlemmar nu. Priset ska ses som en motreaktion mot det prestigefyllda arkitekturpriset Kasper Salin som utses av Sveriges Arkitekter varje år. Och bland de 10 nominerade finns tre stycken här i länet. Bostadshusen med plastfasader i Knivsta från Junior Living, Uppsala universitets nya byggnad, Segerstedtshuset bredvid Botaniska trädgården, och ”Uppsala entré”, husen med sned fasad mot Stationsgatan öster om Resecentrum. Med oss på telefon nu har vi Albert Svensson som är ledamot i Arkitekturupprorets styrelse och också arkitekt.”

– Jag börjar med att fråga hur de tagit ut de nominerade byggnaderna?

– Vi har haft så att folk i vår Facebookgrupp fått nominera. Sen har vi i Facebookgruppen röstat.

– Hur många var det från början då?

– Det vet jag inte riktigt, det är vad folk har nominerat. Det har väl varit ett femtontal kanske.

– Har det funnits några speciella kriterier för vad som räknas som fula hus?

– Nej, utan det är vad medlemmarna tycker.

– Du är själv arkitekt, är det så att de allra flesta medlemmarna är det?

– Ingen nästan. Jag är väl en av… jag känner till 5 stycken ungefär. Så av de här 12 000 så är det nästan inga arkitekter.

– Varför har ni valt att ha ett pris för fula nyproduktioner då, varför inte för fina?

– Vi hade jättegärna velat ha ett pris för fina hus men vi tycker inte det byggs några fina hus i Sverige. Åtminstone inte i större skala.

– Det är så pass illa alltså?

– Ja, det är det. Det är en stil som gäller och all offentlig arkitektur byggs i den stilen, eller de stilarna.

– Men det där är ju lite knivigt liksom, vem är det som bestämmer vad som är fint och fult? Det finns ju säkert de som inte håller med.

– Nänä, det finns säkert jättemånga men under århundradena har ju det vuxit fram en syn på vad som är fin arkitektur och det har uppkommit praxis och regler för hur man gör vackra hus. Dagens arkitekter har ingen kontakt med de här reglerna och praxisarna. De har brutit helt med det förflutna.

– Det är ganska hård kritik du kommer med här.

– Ja, det är det. Jag anser att arkitektkåren och även de som beställer har gått vilse.

– Men om du skulle ge exempel på som du anser är en fin byggnad?

– Carolina [Rediviva] i Uppsala, det är en vacker byggnad. Nästan det mesta innan 1930 är vackert. Även det enklaste huset från 1820-talet är vackert för det bygger på en hävdvunnen praxis av hur man gör det vackert.

– Men behövs det inte lite nytt då?

 

– Jo, absolut! Vi behöver nya vackra hus.

– Men de ska se ut som de gamla?

– Njae, de får gärna se nya ut. Jag själv ritar ju nya villor, till folk som betalar för det, i gamla stilar. I gammaldags stilar, vill jag säga. Det handlar om att ta upp det här gamla… det här sättet att se. Att återuppta… jag vill inte säga regelverk men det är ett slags regelverk, om hur man gör. Man markerar entréer och fönster. Det handlar om att våga ha symmetrier och regelbundenhet och fina tak och avslutningar mot tak. Alltså det behöver inte se ut som i Grekland under antiken utan det kan se ut som Sverige 2016.

– Men ni vänder er mot det här asymmetriska? Som det här ”Uppsala entré” är ju just hus med sned fasad.

– Ja, asymmetri är ett av de stora sakerna som gör det fult. På skolan får man ju lära sig att man måste undvika symmetri så arkitekterna vänder ju ut och in på sig för att försöka få till oregelbundenheter. Och de här husen på ”Uppsala entré” är ju så trista från början då man har försökt skoja till det med lutande fasader. Det blir ju inte speciellt mycket bättre om man säger så.

– Men du är själv arkitekt, och nu när du pratar så pratar du om arkitektkåren som en stor massa som går mot asymmetri. Men du då, hur klarar du dig i det här?

– Ja, det var knappt kan jag säga. Under de 5 åren jag gick på Chalmers Tekniska Högskola så fick jag slåss varje dag i stort sett, för att få göra spröjsade fönster, symmetrier och sadeltak. Jag fick dagligen kritik från mina lärare och studentkamrater. Varje dag. Så det gäller att vara envis. Jag ska berätta en sak om… när jag gjorde mitt ex-jobb så gjorde jag bara vackra fasader som jag ställde ut på skolan. Och då kom det fram en student till mig och sa ”Å, jag vill göra sånt som du gör, men jag vågar inte”. Och det har hänt flera gånger. De vågar inte för de får sån kritik, och matas in i det här smala, smala och fattiga synsättet.

– Men om man går utanför kåren då? Vad är din uppfattning nu när du har jobbat som arkitekt att vi andra… vad gillar vi då?

– Jag tror att ni mer tycker som Arkitekturupproret, jag märker jag ju, inte minst på att vi blivit så många följare och medlemmar, men jag märker det på byggare jag träffar och även vanligt folk ger uppmuntrande kommentarer, och motstånd mot rivningar. För motstånd mot rivningar handlar ofta om att folk är oroliga för vad som ska komma istället. Man är ju märkt av erfarenheten. Det blir nästan alltid värre.

– Finns det något exempel på nyproduktion som faktiskt blev bra?

– Ja, nytt och nytt… på 80-talet kom det ju på Oxtorget i Stockholm två fina hus, lite klassicism sådär, ett rött och ett blått. Sen får man väl säga S:t Eriksområdet i Stockholm, det är väldigt fint. sen är det mest villaproduktion där det byggs en del fint.

– Men Albert Svensson, ledamot i Arkitekturupprorets styrelse, som ligger bakom detta pris, är det inte att sätta sig på ganska höga hästar att nu ska vi utse Sveriges fulaste byggnad?

*skratt* – Nä, jag tycker inte det. Arkitektkåren har liksom haft monopol på att bestämma vad vi ska tycka är bra och de klappar varandra på ryggen och delar ut pris för finaste hus. Jag tycker det behövs en motvikt och det tycker vi nog allesammans.

– Tack för att du var med, Albert.

 

VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.