KOM OCH SE DET NYA NOBELPALATSET
Det handlar inte om det nya förslaget till ett fult Nobel Center på Blasieholmen utan arkitekt Ferdinad Bobergs riktiga Nobelpalats. Sveriges nästa stjärnarkitekt Nils Gustafsson har förverkligat Bobergs över 100 år gamla förslag på en värdig byggnad för Sverige och varumärket Nobel.
Nobelpalatset är Nils Gustafssons examensarbete på arkitektutbildningen. Projektet gick ut på att i en avancerad 3D-skrivare ta fram en detaljerad modell i skala 1:100. Nils har arbetat vidare på Bobergs ursprungliga skisser och utkast till ritningar för att få fram en fungerande och ändamålsenligt byggnad som skulle kunna uppföras även idag.
Tisdagen den 30 maj kl. 10.45 kommer Nils Gustafsson att presentera sitt projekt på Arkitekturskolan i Stockholm. Adress: Osquars backe 9, KTH Campus. T-bana: Tekniska högskolan
BYGG DETTA ISTÄLLET FÖR CHIPPERFIELDS HEMSKA LÅDA
Nils Gustafsson är ett av de unga arkitektlöften som kan skapa förändringar i det fyrkantiga arkitektur-Sverige. Klicka på den här länken för mer info, bilder och video: https://www.kickstarter.com/projects/759889241/realising-the-nobel-palace/description
Nobelpalatset är enligt Nils Gustafsson det bästa som den berömda arkitekten Ferdinand Boberg har ritat och kan ses som kulmen på hans livsverk och karriär. Även om det aldrig blev byggt så menar Nils att det också hade varit den perfekta avslutningen på Stockholms exklusiva boulevard, Strandvägen.
LÅT MODERNISTERNA ÄTA UPP SINA ORD
Nils lärare i arkitektur säger att det inte finns något samhällsintresse för projektet. Låt dem få äta upp sina ord genom att riktigt många personer dyker upp på tisdag. Det kommer även finnas en utländsk jury på plats som kommer säga vad de tycker om projektet. Ni som vill komma får gärna delta i diskussionen och säga vad ni tycker. Adressen är Osquars backe 9, KTH Campus. Föranmälan behövs inte.
Update: Presentationen gick bra och Nils blev godkänd (även om den irländska juryn hade svårt att fatta vad projektet gick ut på och en av jurymedlemmarna verkade lite senil).
Bobergs palats hör mer hemma i en svunnen tid och är inte på något sätt tidsenlig. Varje tid har sin stil och det nya patatset bör spegla det! Det behöver inte se ut som dagens aktuella förslag och kan inspireras av andra strömningar i tiden.
Helt rätt att det nya blir ett ”patats”. Bara det faktumet gör att man inte borde bygga det nya utan förlita sig på den gamla stilen som just skulle bli ett riktigt palats!
Jag tycker detta är en utmärkt idé och skulle verkligen fullända Strandvägens vackra och eleganta Boulevard som bör mötas upp till ett vackert palats som kronan på verket. Jag håller verkligen INTE med tidigare kommentar av Thomas Ahrndt om att bygga ett vackert palats i äldre stil inte passar sig för att det inte är tidsenligt. Resonerar man på det sättet bör nya generationer av lyssnare till klassisk musik av Bach, Mozart, Beethoven etc. inte uppskattas eller att lyssna på Rolling Stones eller Beatles inte är tidsenligt, det hör ju till en svunnen tid. Och att uppskatta äldre filmer, allt från stumfilmer med Charlie Chaplin, Buster Keaton till kärleksdramer och komedier från 30-40-talet med Cary Grant, Clark Gable bl.a. eller till mastodont-filmer från 60-talet med Charlton Heston till John Hughes Teenage-High-School filmer från 80-talet inte är att uppskattas för att de hör till en svunnen tid.
Jag är 29 år och kommer från Stockholm och älskar min stad och jag hoppas fortfarande på unga arkitekter i samma anda som Boberg och liknande ska komma och ta tillbaks det gamla vackra Stockholm som vi till stor del en gång förlorade under slutet av 50-talet till början av 70-talet med Hjalmar Mehr och andra politiker i spetsen lät riva till grunden. Jag var inte med på den tiden men endast att läsa om city saneringen som skedde och alla rivningar av äldre vackra byggnader som kunde ha renoverats och restaurerats med klimatsmarta lösningar river upp ett djupt sår i mitt hjärta och jag tror att många andra stockholmare känner som jag gör. Det såret efter city saneringen har inte läkt än, och ska det såret läkas ska mycket av det som förstördes återuppbyggas till sin forna glans. Kolla på Klarakvarteren som idag är ett grått, kallt och livlöst kvarter. Företag, restauranger, barer, caféer, butiker hade kunnat samsas om den platsen och tänk idag vilken inkomstkälla och tilldragelse turistmässigt det hade varit för Stockholm som en gång kallades Venedig i Norr hade varit. Nej, istället för det resurs slöseri som rivningarna förde med och inte minst klimatpåverkan som det bidrog till för att istället bana väg för city trafiken och företag och banker vilket var dåtidens politiker vid maktens avsikt. De insåg först vid Almstriden att de kanske gått för långt med rivningarna. I andra städer runt om i världen är målet att med stolthet försöka bygga upp äldre byggnader som gått förlorade under krigets dagar. I Sverige hade vi inte krig men vi bestämde oss för att bomba oss själva. Återuppbygg gamla Klara till den grad det idag är möjligt, återuppbygg Sagerska husen vid Hamngatan, återuppbygg gamla Hotell Anglaís vid Stureplan.
Att nu läsa om unga lovande arkitekter som Nils Gustafsson ger mig och många andra stockholmare hopp om det framtida Stockholm där man visar respekt och vördnad av det vackra och där man inser att kultur och historia är bundet till ens egen identitet. Bevara vårt Stockholm och ja – låt bygga Bobergs mästerverk Nobelpalatset!
”…ta tillbaks det gamla vackra Stockholm som vi till stor del en gång förlorade under slutet av 50-talet till början av 70-talet med Hjalmar Mehr och andra politiker i spetsen lät riva till grunden.”
”Att nu läsa om unga lovande arkitekter som Nils Gustafsson ger mig och många andra stockholmare hopp om det framtida Stockholm där man visar respekt och vördnad av det vackra och där man inser att kultur och historia är bundet till ens egen identitet.”
Lite spekulation om Mehr kontra Gustafsson:
Stockholms historiska kvarter var helt enkelt inte särskilt bundet till Hjalmar Mehrs identitet, då han var son till motvilliga flyktingar. Föräldrarna Sara och Bernhard Meyerowitch flydde tsarens hemliga polis efter den misslyckade revolutionen i Ryssland 1905.
Man får förmoda att herr Mehr åkt Stockholms tunnelbana, så med dagens definition var han självklart svensk, men riktigt djupa rötter tar lång tid att växa och bli starka. Uppenbarligen hade familjen Mehr misslyckats att inympa en kärlek för det svenska kulturarvet i sin son som bevisligen inte delade våra känslor för våra fäders verk. Det är förstås inte helt hans eget fel.
Hur finkänsligt hade ni själva hanterat byggprojekt i t.ex. Ukraina om era radikala föräldrar tvingats fly dit?
Hade ni ens kunnat identifiera er med deras arv och förvalta det vördnadsfullt?
Mehr såg bara slitna kåkar och förmådde inte se stadens själ.
Själv är jag göteborgare, men jag känner ändå en djup sorg när jag läser om och ser resultaten av kvartersslakten.
Visst kan och bör man njuta av 1600-talskompositörers musik om man gillar det, men det innebär ju inte nödvändigtvis att den musik vi komponerar idag borde låta likadant bara för det. Var tid har sina uttryck som ofta har formats som en reaktion på det som varit tidigare.
Återuppbyggnad är nog tyvärr inte realistiskt förutom möjligtvis i enstaka fall. Under tiden för City-saneringen i Stockholm hade staden en exproprieringslagstifning i ryggen som gav stadens styrande långtgående befogenheter. Dessutom tror jag att de fastighetsägare som då fick sina hus exproprierade ofta var enskilda ägare vilka lättare kunde köras över till skillnad från dagens fastighetsägare i city vilka oftare är fastighetsbolag med stora fastighetsinnehav. Det jag menar är att jag tror att dåtidens utveckling förutom av politisk vilja starkt drevs på av ekonomisk vinning. Det vore svårt idag att vrida tillbaka klockan och driva på en baklänges utveckling då man i slutändan skulle ha ett fastighetsbestånd i centrum med en mindre samlad area uthyrbar yta.
Med det sagt så tycker jag förstås att det vore spännande att se vad skillnaden skulle bli om man från byggherrarnas sida började satsa mer på kvalitét och kanske från stadens håll på till ytan mindre fastigheter till skillnad från de prispressade stordriftsprojekt som det så ofta rör sig om idag. Jag tycker att debatten om stil är intressant eftersom den visar på en diskrepans mellan vad många människor tycker är vackert och vad som byggs idag, men jag tycker samtidigt att just den diskussionen skymmer många andra viktigare frågor.
Skönhet är ett matematiskt begrepp och därmed tidlöst.
Nils Gustafsson hade en intressant presentation, men det var svårt att höra juryns kommentarer på första dagen av KTH Architecture Diploma Days. Version 3 av Nobelpalatset har en häftig gestaltning som anknyter till vackra fasader på Strandvägen men riskerar att ”platta till” Berwaldhallen.
Hur som heslt är Nobelpalatset 3.0 betydligt mer intressant än Nobelstiftelsens guldglänsande låda finansierad av okända potentater som vill glänsa i kapp med en över tiden allt solkigare fasad. Om 100 år kommer den ärgade lådan vara färdig för skroten och då kanske Nobelpalatset v4.0 äntligen får byggas i Nobelparken. Den som lever får se 😉
Det finns en föreställning om att dagens svulstiga stil, med byggnader som Turning Torso etc, skulle vara ”tidens stil” och alltså något att hålla sig efter. Nej, nästan varenda byggnad som är värd namnet och som är byggd i gammal stil (typ början av 1900-talet) är både stabila och harmoniska byggnader. Man tänker så mycket på effekter med nya byggnader idag att de i stort sett får vara hur instabila de vill, ”för de är ju den nya coola stilen”. Kortsiktighet är ett ord som verkligen fångar tidens anda, ”… för när de byggnaderna ramlar är ju jag ändå död”. Idioti satt i system!