Biologiska museet på Djurgården i Stockholm är ett helt unikt museum från 1893. Det ska nu stängas för renovering. Om det kommer öppnas igen är tyvärr oklart, så ju fler som visar intresse för det desto mer ökar chansen att det får en framtid. Torsdag 31 augusti kl 17-20 är sista dagen museet håller öppet. Då ordnar Biologiska museets vänner en tillställning på gräsmattan utanför.
Den originella museibyggnaden ritades av arkitekten Agi Lindegren i nationalromantisk stil, med norska stavkyrkor som förebild. Det tillhör och ligger strax utanför Skansen (se karta längst ned). Museet ingick som en del av den berömda Stockholmsutställningen 1897 och är en av de få byggnader från utställningen som finns kvar.
Biologiska museet är inte så stort till ytan men flera våningar högt. Den ovanliga trekantiga formen, där taket mer eller mindre utgör själva byggnaden, återfinns i bara i några få nationalromantiska byggnader såsom Feskekôrka i Göteborg (1874) och Kiruna kyrka (1912).
Den permanenta utställningen består av ett 360 graders runt diorama med nordiska naturscener från olika breddgrader, vart och ett med uppstoppade djur typiska för den biotopen. Dioramat är fortfarande belyst enbart med dagsljus från takfönstren, vilket förstärker det realistiska intrycket.
Dioramat kan betraktas från de två övre våningarna, som man kommer till via den centrala spiraltrappan. Allt är gjort i trä och ger verkligen en känsla av stavkyrka och mystik, och samtidigt en fläkt av den tidens teaterflärd med sina röda sammetstaburetter. Detta måste ha varit lika spektakulärt och exotiskt för dåtidens besökare som för oss idag.
Att komma in där är som att förflyttas tillbaka i tiden med en tidsmaskin. Det sätter fantasin i rullning och borde bevaras, inte bara för sin unika arkitektur och som en viktig del av vårt kulturarv utan också för att ge kommande generationer samma möjlighet till virtual reality-upplevelse in real life.
Byggnaden i sig är ett under av hantverksskicklighet, med sin stämningsfulla träinredning interiört och utsirade vikingaromantik på utsidan.
Det fungerar som biologiskt museum än idag – även om själva innehållet i dioramat är ganska anspråkslöst med dagens mått mätt, och dessutom väldigt dammigt och skulle behöva renoveras och fräschas upp. Men det är framför allt ett intakt bevarat museum över hur ett originellt och nyskapande museum kunde se ut för hundra år sedan. Detta är en helt omistlig del av vårt kulturarv!
Läs mer: Biologiska museets hemsida
Expressen: Rädda biologiska muséet – det behövs!
Vill du hjälpa Biologiska museet att överleva?
• Gilla Biologiska museets vänner på Facebook och skriv på deras sida
• Bli medlem i Biologiska museets vänner och få nyhetsbrev. Mejla till:
info (at) biologiskamuseetsvanner.se
Update 2018-11-07: Tack vare alla engagerade finns det nu hopp för museets framtid. Lars Epstein rapporterar.
Update 2018-11-28: Biologiska museet blir byggnadsminne.
Så vidunderlig kunne Norges nye nasjonalmuseum vært var det ikke for Adolf Loos!
http://www.statsbygg.no/Prosjekter-og-eiendommer/Byggeprosjekter/Nasjonalmuseum/
Museet blir liggende bak gamle Vestbanen stasjon, tidligere endestasjon for Sørlandsbanen. En aldeles utrykksløs koloss uten spor av ornamentering skal altså representere vikingnasjonen Norge. Vikingene som var som besatte av ornamentering. De ornamenterte ALT, inklusive seg selv, og bar tatoveringer fra topp til tå.
Adolf Loos avskydde primitive villmenn og alle som bar tatoveringer. Han inkluderte nok vikingene her.
Vikingene ville ikke hatt annet enn forakt til overs for sine etterkommere og hva det har blitt av oss, og de ville vært hoderystende over våre bygninger. Med et unntak av Biologiska museet!
”In his famous essay of 1908, “Ornament and Crime,” the Austrian writer/architect Adolf Loos presented an argument for the minimalist industrial aesthetic that has shaped modernism and neo-modernism ever since. Surprisingly, he built this argument upon a foundation that is accepted today by almost no one; the cultural superiority of “modern man”, by which he meant Northern European males.
Loos proclaimed that, in this new era of streamlined modern production, we had apparently become unable to produce “authentic ornamental detail.” But are we alone, he asked, unable to have our own style do what “any Negro” [sic], or any other race and period before us, could do? Of course not, he argued. We are more advanced, more “modern.” Our style must be the very aesthetic paucity that comes with the streamlined goods of industrial production — a hallmark of advancement and superiority. In effect, our “ornament” would be the simple minimalist buildings and other artifacts themselves, celebrating the spirit of a great new age.
Indeed, the continued use of ornament was, for Loos, a “crime.” The “Papuan,” he argued, had not evolved to the moral and civilized circumstances of modern man. As part of his primitive practices, the Papuan tattooed himself. Likewise, Loos went on, “the modern man who tattoos himself is either a criminal or a degenerate.” Therefore, he reasoned, those who still used ornament were on the same low level as criminals, and Papuans.
Built on an essentially racist worldview, Loos’ seminal essay codified a fateful series of four tenets that have seeped into design culture and remain largely unquestioned, even today.”
https://blog.p2pfoundation.net/toward-resilient-architectures-3-how-modernism-got-square/2013/12/06
Mycket intressant, Øyvind! Skulle passa att citera i ett separat inlägg om modernismen.