I detta inlägg recenserar jag den nybyggda Norra Djurgårdsstaden i Stockholm för att sedan redogöra för hur vi uppdaterar den till en attraktiv och välkomnande stadsdel. Häng med!
Jag startar min rundvandring vid en av områdets profilbyggnader. 120 år efter att industrialismen gav oss snickarglädje lanserar nu svenska arkitekter snickarsorg. Här har snickaren bragts om livet och är begravd i en hög med missfärgade spånplattor.
Jag skyndar vidare och får vid huvudstråket syn på djurgårdsförortens svar på Flatiron Building. En ikonbyggnad där arkitekten valt att lyfta fram en brandtrappa som riktmärke. Men bara lugn! Den passiva aggressivitet detta hus genererar tränas effektivt bort i områdets lokala gym.
Storängstorget. Här tänjer vi på begreppet torg till det yttersta! Inget i fasaderna skvallrar om att detta är en offentlig plats. Jag skulle lika gärna kunna befinna mig på någon av gårdarna i de trasiga kvarteren. Torget smyckas av en fontän som vintertid ramas in av kraftiga betongblock. Under fontän-säsong upplyser skyltar om att barn kan förlora tår om de leker där barfota.
Torget pryds även av en stor orange el-central. Men säg det levande torg i världen som inte har minst en sådan!
Butiker i gatuplan är ett plus! Illasinnade butiksägare har börjat skruva upp färgglada skyltar som stör arkitekternas dystopiska vision.
En gata bort har vi punkthus och separerade verksamhetslokaler. Gestaltningen skriker Kasper Salin-kandidat. Juryn lämnades dock oberörd. Själv lämnas jag illa berörd.
Och lätt illamående.
Men med vilken rätt uttalar jag mig? Husen är inte fasaderna. Husen är dess innehåll, ropar svenska arkitekter i talkör. Ja men då så! Husen är alltså boende, som åker buss med låg turtäthet och skyndsamt hoppar av söder om Valhallavägen för att få uppleva riktig stad. Då förstår jag!
Attraktiv och välkomnande
Hur undviker vi att upprepa misstagen ovan? För det första måste det finnas en bra stadsplan. De stadsmiljöer som uppskattas mest etablerades runt förra sekelskiftet och de har behållt sin attraktionskraft sen dess.
Låt oss därför utgå från detta förslag (ursprungligen framtaget för Skeppsholmen) då vi planerar en Norra Djurgårdsstaden värd namnet. Vi ser en klassisk kvartersstruktur med tydliga gränser mellan privat och offentlig miljö. Det gör att gator, torg och parker upplevs gemensamma och välkomnande för alla stadens invånare. Större flöden av människor bidrar till ökat underlag för kultur, butiker och restauranger i husens gatuplan.
Stadsdelens attraktionskraft påverkas även av byggnadernas gestaltning. Enligt en brittisk undersökning föredrar 84% traditionellt inspirerad arkitektur. Siffran kan vara högre i Sverige med tanke på uppslutningen bakom Arkitekturupproret. Det är därför nedslående att se hur den svenska arkitektkåren ritar allt annat än detta. Och dessutom opponerar sig högljutt då någon frångår deras smala smakpreferenser.
Utomlands finns en mer tillåtande attityd vilket genererar en uppsjö arkitektoniska stilar. Nedan jämför jag byggnader i Norra Djurgårdsstaden med nyproduktioner utanför Sverige.
Kan bara hålla med. Så trist och trångt .Rostfärgade hopplösa material på de flesta husen.
Grymt trångt på vissa ställen mellan husen.
Här fanns chansen att bygga något riktigt bra och människovänligt med just den trevliga sortens stad med parker och vackra hus.
Så blev det så här. Ett fint ljust hus med spröjsade fönster och pelare är det ända fina huset jag hittade. Det krävs inte mycke för att äbsra karraktär här. Gör det för allas skull. Det kan gå.
Hemskt, hemskt, hemskt. En hel generation svenska arkitekter har än en gång bevisat att de totalt förlorat förmågan att gestalta skönhet. Dvs: Förbud mot varma färger, symmetri, runda former, mänskliga proportioner och växtlighet – bl.a. Dystopin är uppnådd och permanentad.
Jag vill ha djurgården som det är punkt och slut! Lika så med skeppsholmen! Jag vill inte att man bygger om och omvandlar djurgården och skeppsholmen! Jag vill ha kvar det gamla byggnaderna på djurgården och skeppsholmen och jag vill inte att bron vid skeppsholmen rivs jag vill dem som denär punkt och slut! Jag vvill inte ha förndringar där och jag vill att man slutar med demdär arkitekturupproret där
Jag håller inte med. Överlag tycker jag norra djurgårdsstaden är fint, mycket spännande former etc, som verkligen känns unika. Betonghistorierna som du blir illamående av kan jag hålla med om att de inte är de finaste, dessutom oklart hur de åldras. Men mycket annat tycker jag du är onödigt hård. Tex död till levande är det lite oklart vad som är dött och vad som är levande, och vass till mjuk likaså. Sedan kan jag tycka att den rätt hårda stilen som präglar mycket i området funkar rätt bra som kontrast till den mjuka naturen som finns ett stenkast bredvid. Torget saknar ju liv i dina bilder, är en helt annan sak på sommaren. Sen får man ju se hur området åldras, mycket öppen metall etc, som om vi har tur åldras väl.
Jag gick förbi NDS idag och även om jag inte är utbildad arkitekt blev jag förfärad av hur det såg ut. Det var därför jag hittade denna sida.
Det första huset överst på sidan var inte bara fult för ögat utan luktade också illa. Som surt trä. Det regnade visserligen, men den dåliga lukten var besvärande utanför huset på trottoaren.