Det vackra Sankt Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm
I Stockholm råder ett modernistiskt smakmonopol sedan många år och nära på allt som har byggts de senaste 80 åren faller inom arkitekturideologin ”modernism”. Med tanke på alla tiotusentals nya byggnader som har smällts upp har några enstaka mer eller mindre lyckade byggnader som inte tillhör modernism ändå lyckats ta sig igenom. Mest känt är Sant Eriksområdet på Kungsholmen, men några enstaka andra byggnader har också tagit sig förbi smakpolisen. Dessa kan du läsa om i ett eget blogginlägg: Finns det vacker ny arkitektur i Stockholm eller byggs det bara lådor?
Sankt Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm var tidigare ett sjukhusområde. Akutsjukhuset stängdes 1986 och Stockholms stad lyckades efter förhandlingar med Landstinget förvärva stora delar av marken i syfte att bygga bostäder där. Sankt Eriksområdet var ett av de största bostadsprojekt som genomfördes i Stockholm under 1990-talet. Totalt färdigställdes 770 bostäder i området mellan 1995 och 1998. Stadsplanen ritades av Stockholms Stadsbyggnadskontor under planarkitekten Aleksander Wolodarski.
Att bygga enligt nyurbanism
Nyurbanism är steget efter modernism. Istället för friliggande punkthus strävas det efter väl definierade stadsrum samt en omväxlande stad till både utseende och funktion. Detta genom att blanda bostäder med parker, butiker, tjänster och andra typer av smärre arbetsplatser. Inspirationen kommer från kontinentaleuropas historiska stadskärnor. Nyurbanism strävar efter småskalighet och möjligheten att kunna röra sig i stadskärnor till fots. Den färgglada ”Hansastaden” Jakriborg i Lund är samtida med Sankt Eriksområdet och är känd för sin mysighet. Mer information om nyurbanism hittas i ett eget blogginlägg: Nyurbanism – det nya sättet att bygga städer.
En tydlig nord-sydaxel från Fleminggatan ner till Barnhusviken dominerar Sankt Eriksområdets plan. Axeln börjar i en portalbyggnad vid Fleminggatan, löper genom en rund park som omges av två hästskoformade bostadshus (Grubbensringen), passerar två tornbyggnader, leder ner över en stor halvrund trappanläggning, ”Grubbens trappor“, och avslutas med en spegeldamm vid Kungsholmens strandstig.
Ett kvalitetsprogram inrättades av staden för att säkerställa den höga ambitionsnivån i byggandet, och byggherrarna förband sig till det. I avtalet ingick att tillsättningen av arkitekter skulle ske i samråd med stadsbyggnadskontoret och att arkitekterna skulle vara ansvariga under hela projektet. Flera olika arkitektföretag ritade husen, vilket gav området en önskad mångfald.
Byggnadernas gestaltning påminner om den svenska 1920-talsklassicismen med tydlig anknytning till Sankt Eriksbrons portaltorn (Porslinsbruket 29 och Loket 1). Den formgivningen hyllades av allmänheten, medan många arkitektkollegor självklart var avvisande och kritiska för att sedan häckla området med de vanliga skällsorden pastisch, otidsenligt och ”Disney”.
År 2004 fick Sankt Eriksområdet ”CNU Chart Award”, som utdelas av amerikanska Congress for the New Urbanism. Sankt Eriksområdet i Stockholm blev en vinnare i kategorin ”Kvarteret, gatan och byggnaden”.
2012 besökte Storbritanniens arkitekturintresserade prins Charles området tillsammans med Carl XVI Gustaf och guidades där av planarkitekten Aleksander Wolodarski. Prinsens bok ”A Vision of Britain” ska enligt Wolodarski ha varit en av inspirationskällorna till området. Vi har tidigare berättat om hur prins Charles önskar en mer klassiskt inspirerad arkitektur och bland annat står bakom den nya stadsdelen Poundbury (klicka för länk med mer information) som byggs i gammal stil i brittiska Dorchester.
Därefter tog det stopp på alternativ till lådor
Därefter tog det tyvärr stopp för nya alternativ till modernistiska lådor. Under 2000-talet har den svenska arkitektkåren dragit fram smakmonopolets piska och stoppat all nyproduktion som inte faller inom ramen för lådmodernism. Arkitekturen har i princip helt återgått till 1960-talets stilideal med sina släta, tråkiga och intetsägande lådor i färgerna grått, svart eller vitt. Den enda skillnaden mot förr är att de använder mer glas och även på förhand rostigt stål. Därför skapade vi Arkitekturupproret i början av 2015 som ett svar på arkitekternas vilja att förfula våra städer. Vi kommer inte ge oss förrän vi återigen ser alternativ till lådor i Sverige.
VILL DU SE MER AV ARKITEKTURUPPRORET?
Du vet väl att vi är som allra aktivast på Facebook?
Besök vår aktiva Facebookgrupp här.
St Eriksonrådet är vackert, men inte nytt, som det står i rubriken. Det är ca 20-25 år sedan det byggdes. Rätt ska vara rätt.
Det stämmer. Det är byggt 1995-98. Poängen var att det går att bygga snyggt, klassiskt och omtyckt utan att det är byggt för hundra år sedan. Om man bara vill.
Ja men artikeln handlar om arkitektur uppförd i vår samtid i jämförelse med äldre tiders arkitektur i Stockholms. I det perspektivet blir St Eriksområdet nybyggt i jämförelse med den äldre omgivande arkitekturen från tidigt 1900-tal och äldre.
Det handlar ju om att fastigheterna i området som uppfördes på 80-talet i en äldre historisk stil, som var nästan helt och hållet likt tjugotalsklassicism. Många ansåg att var värdelös pastisch men det enda som gör det till något pastischliknande är spåren av 80-tal tycker jag. Hade det ritats och byggts genomgående i tjugotalsklassicism utan spår av 1980-talets postmodernism hade det varit mycket finare. Det gäller materialval också förstås.
Nu finns det ju en etablerad ideologi inom byggnadsvården att man måste redovisa nya lager och därför anses det sett ur den skolans glasögon att det är just 80-tals inslagen som inte gör det till pastisch. Men det saknas reflektion över vad den ideologin om vikten av nya lager kommer ifrån och varför.
Det är reaktioner och motreaktioner och ofta kanske slutsatser ärvs utan det reflekteras över vad handlade om då det skapades och i vilken kontext samt om den verkligen är aktuell i dag. Men ofta upprepas ideologier som ett mantra utan reflektion och analys. Skulle man säga att, nej, vi vill inte tydliggöra nya lager i tillbyggnader eller nybyggnation skulle det vara som att jämföras att svära i kyrkan förr.
Alltså… hur sker detta i praktiken nu då. Hur kan arkitekter gå över beställaren? Det är beställaren som bestämmer vad den vill ha. Man kan ju komma med hur knäppa förslag man vill som en arkitekt men det är ju inte arkitekten som tar beslutet på beställningen.
”Under 2000-talet har den svenska arkitektkåren dragit fram smakmonopolets piska och stoppat all nyproduktion ”