Uppdatering efter en guidad tur i Vallastaden nyligen. Förra besöket var strax innan bomässans öppnande för ett drygt år sedan och då endast per bil (se del 1). Nu hade vi möjlighet att gå runt och titta närmare. Var intrycken bättre denna gång, när det hunnit bli mer iordningställt och folk börjat flytta in?
Tyvärr inte. Det är fortfarande en enda röra. Som om man bara slängt in lite byggnader huller om buller. En av de goda idéerna med Vallastaden var att blanda villor, radhus, hyreshus och bostadsrätter för att motverka den segregation och funktionsseparering som modernismen tidigare kritiserats för. Men det betyder inte att man måste blanda alla bostadsslag inom samma kvarter. Det blir som att servera en femrätters middag på en och samma tallrik.
Tidigare inlägg:
Villervallastaden, del 1
Villervallastaden, del 2
Summa summarum
Att anlägga en ny ”stadsdel” (satellitförort) ute på en platt åker, omgiven av trafikleder och helt avskild från stadskärnan, var ingen bra idé på 1900-talet och den har inte blivit bättre med tiden. Men då hade man ändå ett (oftast fult men funktionellt) centrum med mataffärer, post, bank, kondis och bibliotek, eller åtminstone en närbutik för det nödvändigaste inom gångavstånd. Det fanns inte här – inte än i alla fall.
Detta projekt hade dock mängder av goda idéer såsom småskalighet, blandad bebyggelse, kvalitetskriterier istället för budgivning, miljöfokus, och kulvertar under området för rör, fiber, sophantering, underhåll etc – vilket även andra städer har, inkl Poundbury i England, som dessutom har en nyurban stadsplan och vackra byggnader).
Det samlade intrycket kvarstår dock: varierat och lite kul men mest rörigt, oinbjudande och chockerande fult. Uppbrutna kvarter utan struktur. Trångt och glest; högt och lågt; kallt och varmt; billiga skjul och riktiga hus om vartannat. Olika material, skalor, färger, mönster etc hopblandat på ett totalt disharmoniskt och okoordinerat sätt som troligen saknar motstycke i världen. Något man besöker en stund som ren underhållning men är lättad att få lämna.
Vill man vara vänlig kan man säga att Vallastaden ser ut som ett hus-expo för olika hustyper – vilket det ju faktiskt är. Det spontana intrycket var dock mer av en experimentverkstad där högstadieelever fått i uppgift att skapa något kul med lite överblivet material från ByggMax.
Av guiden fick vi veta att dessa bostäder ändå inte är billiga att hyra eller köpa och att inflyttningen går trögt. Uppenbart, åtminstone av det man kan se, så har man på alltför många av byggnaderna använt de billigaste materialen och simplaste hopfogningarna. Så vad är det som kostar?
Här var i många fall arkitekterna själva byggherrar, så slutresultatet kan för en gångs skull inte skyllas på någon annan. Hur kunde så många goda ambitioner och unika möjligheter ge ett så kaotiskt och amatörmässigt resultat?
Vad man kan man lära av Vallastaden
1. Bygg inte satellitförorter separerade av trafikleder och ogenomtränglig natur, särskilt inte runt mindre städer, då det bara skapar segregation, isolering och onödiga resor. Bygg istället ut staden från centrum, förtäta på blåsiga skräpytor och gör om trafikleder till stadsgator för blandade trafikslag.
2. Bygg inte ute på en platt, blåsig åker eller övergivet flygfält. Kuperad terräng med så mycket bibehållen natur som möjligt gör området oerhört mycket mer attraktivt. Vattendrag genom området eller i närheten är bra, men kalla inte ett dike för”park” utan planera in riktiga parker, torg och kanske kanaler redan från början.
3. Bygg lagom tätt. En halvmeter mellan husen är lika illa som en halv km mellan husen. Undvik extremer. Vid nybyggnation: antingen kvartersstad med slutna kvarter eller trädgårdsstad, hellre än lösa punkthus eller halvöppna kvarter som bara skapar otrygghet och förvirring.
4. Bygg lagom högt. Höjden bör anpassas efter befintlig bebyggelse. Bygg bostäder på bredden och inte på höjden. Låt endast vackra och väl anpassade offentliga byggnader sticka upp en aning. Bygg bostadshus med mansardtak så går det in en eller två extra takvåningar utan att det stör.
5. Glöm inte skolor, daghem, lekplatser, butiker, restauranger och service.
6. Behåll grundidén med att sälja mindre lotter efter kvalitetskriterier istället för budgivning. Men glöm inte specificera kriterierna så att skönhetsvärden kommer högt på prioritetslistan. Ha ett övergripande gestaltningsprogram och stadsplan av en arkitekt med klassisk skolning som får helheten att hålla ihop inbördes. Undvik klossiga former och blanda inte alltför olika stilar, material, färger och skalor i samma stadsdel eller kvarter. Man kan skapa harmonisk, strukturerad variation och önskvärd funktionsblanding utan att det måste bli kaos.
7. Åk gärna på studiebesök till någon framgångsrik nyurban stad och lär hur man skapar både socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar stad, som dessutom är estetiskt attraktiv.
Inger G. Nordangård
Färgkonsult och sekreterare i Arkitekturupproret
Jag tyckte bäcken/diket var en fin parkremsa, men i övrigt var utemiljön för bedrövlig, såväl estetiskt (trots många i sig fina hus) som funktionellt. Inget barnperspektiv eller för den delen människoperspektiv, det var ingen miljö att vistas i.
Vilket samelsurium! Man häpnar!
Hur i all världen har man fått tillåtelse att bygga denna kåkstad? Vad har tagit åt beslutsfattarna i dessa tider?
Gert Wingårdh, kallar Jakriborg för pastisch och hävdar att det skulle byggas mer av den sorten om folk gillade att bo där. Jag tror att arkitekter o byggherrar hellre bygger billigt och får möjlighet att leka nydanande, med resultat som detta kaos av olika byggstilar och experiment med korrugerad plåt osv.
Hellre än Jakriborg så väljer ”arkitekter” tydligen att rita detta?
Går dom runt och betraktar sina skapelser och känner sig nöjda?
Det måste väl ändå finnas några ”riktiga” arkitekter kvar i Sverige?
Mycket bra reportage, och mycket bra slutsatser.
Har de aldrig hört talas om lugn, harmoni och sammanhang. Varför inte experimentera med ny teknik istället, som att bygga med så tjocka väggar att uppvärmning blir onödig. Istället envisas de med loftgångar, i vårt klimat?! Mina barnbarn skulle bygga bättre och vackrare.