Under början av 2020 sågs arkitekten Gert Wingårdh SAR/MSA i Sveriges Television fälla nedlåtande kommentarer om en arkitektkollegas arbete. Detta föranledde arkitekt Jerker Söderlind SAR/MSA att göra en anmälan om detta till branschorganisationen Sveriges Arkitekters Etiska nämnd. Jerker Söderlind har tidigare blivit anmäld till denna nämnd för en kommentar på Facebook och vill nu pröva om samma erinran som han fick då även gäller för andra arkitekter. Nu väntar vi på svaret från den etiska nämnden och utslaget om alla arkitekter som är medlemmar i branschorganisationen Sveriges Arkitekter behandlas lika. Korrespondensen som citeras nedan ger också en insikt i hur den etiska nämnden motiverar sina rutiner och hur detta står i relation till samhällets grundlagar.
Jerker Söderlind förklarar:
Sveriges Arkitekters Etiska nämnd har beslutat att inleda en granskning av arkitekten Gert Wingårdh. Till grund för granskningen ligger en anmälan från mig, Jerker Söderlind, inlämnad 2020-04-28, angående tillämpning av de etiska reglerna för branschorganisationen Sveriges Arkitekter, där punkt 14 stipulerar följande:
”Arkitektens kritik av kollegas arbete ska vara saklig och väl underbyggd. Arkitekten ska inte misskreditera annan arkitekts person eller arbete genom orättfärdig offentlig kritik”.
I min anmälan hänvisar jag till de yttranden som Gert Wingårdh framförde i Sveriges Televisions reportage i serien ”K Special” med titeln ”Gert Wingårdhs Nobelhus” som sändes i SVT i början av år 2020. Länk till programmet på SVT Play: https://www.svtplay.se/video/25785964/gert-wingardhs-nobelhus
Ett reportageteam följde i programmet arbetet på Gert Wingårdhs arkitektkontor, bland annat under arbetet med ett förslag i tävlingen om ett nytt Nobelcenter i Stockholm. Vid pass 50:30 in i programmet förklarar Gert Wingårdh, i sällskap av sina skrattande kollegor, följande om en namngiven arkitektkollega:
“… som nummer ett så såg vi ju de andra förslagen … och dom hade ju blivit sämre. Framför allt Chipperfields hade blivit jävligt fult.” (Med betoning på ordet ”jävligt”)
Vid pass 51:39 säger Gert Wingårdh vidare:
”Men Chipperfields förslag hade inte blivit bättre … tycker inte jag. Jag tycker … tappat sin abstrakthet … nu har det blivit banalt och tråkigt.”
I ett brev till mig, avsänt 2020-05-12, skriver Sveriges Arkitekters Etiska nämnds sekreterare, Ulrika Paulsson, bland annat följande:
”Etiska nämnden kommer vid nästa möte att ta upp Ert ärende för behandling. Finner Etiska nämnden det möjligt att avge ett beslut i ärendet utifrån de handlingar som inkommit till Etiska nämnden kommer Etiska nämnden att fatta beslut i ärendet vid kommande möte. Så snart beslut är fattat kommer Ni samt den anmälde arkitekten och Sveriges Arkitekters styrelse att få del av Etiska nämndens beslut.”
Nu undrar säkert vän av ordning och yttrandefrihet vad jag håller på med. Ska inte arkitekten Gert Wingårdh få säga vad han tycker? Rör det sig om ett försenat aprilskämt? Har Sveriges Arkitekter infört en bestämmelse i sina stadgar om att ingen medlem får yttra sig kritiskt om andra medlemmar? Eller har det nordkoreanska arkitektförbundet infiltrerat arbetet i de svenska arkitekternas organisation?
Nej. Allt som är skrivet här ovan stämmer med verkligheten. Men det finns förstås en förklaring. För drygt sju år sedan mottog jag ett brev från Sveriges Arkitekters Etiska nämnd (2012-11-27). Brevet var undertecknat av dåvarande ordförande i den Etiska nämnden, Carl Gustaf Hagander. Han hade blivit uppmärksammad på att jag kommenterat det årets Kasper Salinpristagare på (dåvarande Stockholms stadsarkitekts) Karolina Keysers facebooksida. Jag hade där skrivit följande:
”För att rita så genomtänkt fula och motbjudande plåtiga rymdskeppsmiljöer som detta krävs en mycket avancerad och långvarig hjärntvättsutbildning. Grattis Lund!”
Brevet från den Etiska nämndens ordförande fortsatte med att påminna mig om de etiska reglerna inom branschorganisationen Sveriges Arkitekter, där punkt 14 stipulerar följande:
”Arkitektens kritik av kollegas arbete ska vara saklig och väl underbyggd. Arkitekten ska inte misskreditera annan arkitekts person eller arbete genom orättfärdig offentlig kritik”.
Brevet avslutades på följande sätt:
”En saklig och väl underbyggd kritik är välkommen för att främja såväl svensk arkitektur som stadsbyggande. Däremot gagnar det inte någon att på detta nedvärderande sätt anklaga en person även om man har rätt att vara tveksam till dennes arkitektoniska verk. Med det genomslag sociala medier har är det särskilt viktigt att inte i all hast och utan eftertanke offentliggöra denna typ av misskrediterande påståenden”.
Jag, Jerker Söderlind, skrev därför ett öppet brev till Sveriges Arkitekters Etiska nämnd och skickade också texten till Sveriges Arkitekters tidskrift Arkitekten för allmän publicering. I texten undrade jag om den Etiska nämnden hade inlett eller hade för avsikt att inleda en granskning av Gert Wingårdhs yttranden i SVT. Tidskriftens redaktör Maria Blom svarade mig:
”Vi föregår inte Etiska nämndens arbete, dvs vi publicerar inte artiklar om pågående ärenden. Så därför kan du tyvärr inte få något annat besked i nuläget.”
När jag därefter frågade Etiska nämnden om de hade något pågående ärende vad gäller tillämpning av punkt 14 i de etiska reglerna, fick jag ett svar från Sanna Hederus: ”Etiska nämndens arbete är belagt med sekretess”.
Av denna orsak enbart skickade jag således en anmälan mot Gert Wingårdh till Sveriges Arkitekters Etiska nämnd. Att nämnden nu tar upp detta som ett ärende föranleder mig att citera följande rader ur svensk författningssamling:
”Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 1 kap.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag
Syfte och grunder
1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.
Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag. Lag (2018:1802).”
Jag, Jerker Söderlind SAR/MSA, medlem i branschorganisationen Sveriges Arkitekter, uppmanar med hänvisning till Yttrandefrihetsgrundlagen att styrelsen för Sveriges Arkitekter vid nästa stämma/årsmöte stryker punkt 14 i organisationens etiska regler.
Som ersättning till denna paragraf föreslår jag att Sveriges Arkitekter återinför punkt 4 i den föregående arkitektorganisationen SAR:s (Sveriges Arkitekters Riksförbund) Hedersregler (vilka antogs av riksmötet 1947):
”Arkitekten bör avböja att arbeta efter sådana direktiv, som han anser vara oförenliga med god byggnadskultur eller på annat sätt stridande mot samhällets intressen.” (Citat ur 1973 års SAR-matrikel).
Post Scriptum
Den romerske dramatikern Terentius, död ca 159 f. Kr. formulerade frasen Aliis si licet, tibi non licet (Även om det är tillåtet för andra, är det inte tillåtet för dig). En modernare variant av denna tankegång formulerades av författaren Josef von Eichendorff i kortromanen Aus dem Leben eines Taugenichts (Ur en dagdrivares levnad, 1826). Eichendorffs nylatinska sentens lyder: Quod licet Iovi, non licet bovi (Det som är tillåtet för Jupiter är inte tillåtet för en oxe). På engelska översätts denna fras ofta till: Gods may do what cattle may not.
Frågan är nu: vem är en oxe och vem är Jupiter – och hur kommer det sig att arkitekternas organisation tror att deras etiska nämnd är överställd yttrandefrihetslagstiftningen?
Jerker Söderlind, Arkitekt SAR/MSA, Tekn. Dr. från KTH, Stadsliv AB
Skitbra inlägg Jesper!
Skitnödiga arkitekter finns det för många av. Det vore upplivande om vi kunde puckla på varann lite mer öppet (inte fysiskt förstås). Konflikter och olika synsätt ska upp till ytan, begravs de blir allt OK.
Skall det icke vara Quid licet…?
Föröfrigt anser jag, att Vingårds alla byggnader skola förintas. Helst under hans lefnad, så att han hinner upplefva det.
Quod licet är antagligen rätt förresten.
Det var verkligen uppiggande att nu se denna anmälan (nästan ett år senare). Den tragiskt skadliga arkitekturstil som har fått härska i snart 100 år, måste gå i graven. Det är viktigt att sanningen inte kväses och att det inte finns ”lagar för dig, men inte för mig”.
Hur har det gått med denna anmälan?
Jerker har ett mycket bra förslag till ändring av etiska regler:
-Ett återinförande av regel nr 4 vill stärka arkiktektens autonomi vis a vis kortsiktiga särinteressen så som entreprenörer, fastighetsägare och handel. Regeländringen vill hjälpa till att stärka utvecklingen av långsiktig hållbar arkitektur.
-Ett avskaffande av regel nr 14 kan enbart vara av det godo. En arkitekprofession som har reglar som kväser debatten är odemokratisk och i värsta fall blir resultatet odemokratisk arkitektur ala tung mörk betong brutalism. Mycket bättre med det ljus som följer med en öppen debatt med livfulla kritiska inspel ala Jerker och Gert: ”denna arkitekturen var jävligt ful och deperimerande trist!”
Väntar med spänning på utfallet i sakfrågan.
Wingårdhs groteska prickiga betongklump i Nationalstadsparken 2021 skall 2026 följas av ännu en anomali i densamma; en oformlig, gräslig, grön, monsterbyggnad.
Hans tankar i TV-programmet Husdrömmar har ofta förvånat mig då de varit så diametralt motsatta mina egna.
Säkert kommer Gert att gå till arkitekturhistorien; frågan är dock om dommen på längre sikt blir tummen upp eller tummen ner.