2021 blev Liljevalchs utbyggnad framröstad som Sverige fulaste nybygge av Arkitekturupprorets medlemmar. Men hur kunde en så ful klumepduns bli en del av Liljevalchs historiska konsthall? Är det en slump att juryn som bestämde detta består av den vinnande arkitektens kompisar och tidigare kollegor? Se alla de fyrkantiga förslagen som deltog i tävlingen nedanför samt se originalbunkern som Gert Wingårdh valde att kopiera för sitt skandalbygge. Varför fanns det inga alternativa förslag på byggnader som passar ihop med den gamla konsthallen och smälter in i den känsliga miljön på Djurgården i Stockholm?
Redan 2016 diskuterade vi problemet med att endast likvärdiga lådor tillåts delta i svenska arkitekttävlingar (klickbar länk). Tävlingen om Liljevalchs nya tillbyggnad visar återigen på problemet med det svenska smakmonopolet, där endast en sorts arkitektur och stilform tillåts delta i dessa tävlingar. Att bygga nya harmoniska byggnader som passar in i sin omgivning har blivit nästan förbjudet, samtidigt som provocerande arkitektur som ”sticker ut” har i princip blivit obligatoriskt.
Skåda Liljevalchs ursprungliga byggnad på bilden här ovanför. Hur bygger man då en respektfull tillbyggnad till en vacker gammal byggnad? I Sverige görs väl allt tvärtom? Först ska man ha klart för sig att det inte bara var det vinnande förslaget som var fult – Liljevalchs utbyggnad var egentligen en förfulning av Djurgården redan innan vinnaren var utsedd. Samtliga förslag i arkitekttävlingen var nämligen typiska färglösa byggnader i modernistisk stil. Nedanför kan du se bilder på alla bidragen.
Vinnaren: ”Liten”
Tro det eller ej, men Gert Wingårdh döpte sin betongbunker till ”Liten” och vann därefter hela tävlingen. Wingårdh har gjort sig känd för att han i en intervju (klickbar länk) utbrast att bevarandet av gamla byggnader är för starkt och att byggnader som rivs efter endast 15 år ger dynamik åt staden.
Juryns motivering till segern:
”Byggnadens lyckas bra med att bevara det befintliga husets karaktär genom sin skala och tillbakadragning mot Alkärret… Byggnadens upplösta kontur i sitt möte mot himlen ses som en mycket viktig del av husets säregna karaktär… Förslaget ger en fin platsbildning i sitt västra hörn mellan befintlig och nybyggnad… Arkitektoniskt samspelar tillbyggnaden med höjderna i befintlig byggnad och takets avfasning och fasadens glasmönster gör att byggnaden upplevs som lägre. Den är dock så pass hög att den annonserar sig mot Djurgårdsvägen och blir synlig inifrån Blå Porten… Förslaget presenterar olika rumsbildningar med olika kvaliteter vilket underlättar för en varierad och flexibel användning av tillbyggnaden i samverkan med den befintliga konsthallen.”
Liljevalchs nya tillbyggnad sticker ut som en otäck parasit bland de vackra husen på Djurgården. Stadsdelen Djurgården klarade rivningshysterin bra och många mysiga kulturkvarter finns bevarade. Mitt i den pittoreska historiska bebyggelsen står nu en enorm betongkloss som hånar och räcker finger åt alla som i lugn och ro vill uppleva och bo i det genuina Stockholm. Tack för det Gert Wingårdh!
Tillbyggnaden vann Kasper Kalkontävlingen 2021 där den korades till Sveriges fulaste nyproduktion. Ska vi kalla detta Gerts sarkofag eller hans mausoleum och hoppas att den här typen av arkitektur snart går i graven? Att bygga en ”wingårdhslåda” har blivit ett begrepp i Sveriges arkitekturvärld. Särskilt när man som i det här fallet smäller upp en ny och avvikande byggnad i en omtyckt historisk miljö, i en stil som sticker ut och provocerar istället för att passa in och harmonisera. Denna bunkerpastisch är en makaber betongkloss med perforerade hål som mest liknar inmurade flaskbottnar. Wingårdhs nya betongkoloss täcker dessutom det mesta man kunde se av baksidan på Liljevalchs ursprungliga byggnad. Någonstans där bakom betongväggen finns alltså en vacker gammal byggnad som numera är nästan helt gömd för alltid.
Inte helt otippat är Gert Wingårdhs nya bunker dessutom ett ekonomiskt fiasko, som redan har kostat skattebetalarna över en halv miljard. I nuläget ligger notan 130 miljoner kronor över budget och det innebär att varenda stockholmare har skänkt ca 600 kronor var för att förverkliga Wingårdhs våta betongdröm. Läs mer om detta här.
Gert Wingårdhs bunker är dessutom ett plagiat, dvs en kopierad pastisch. Längst ner i detta inlägg kan ni se 9 bildbevis som visar hur Gert har stulit sin ritning från gamla byggnader trots att han i många intervjuer har utbrustit sin avsky mot just äldre arkitektur och pastischer.
Juryns hedersomnämnande: ”Avtryck”
Den här patetiska plåtlådan ser ut att vara inspirerad av en hockeyarena byggd på 60-talet, eller har arkitekten kopierat en lastkaj på baksidan av en livsmedelsbutik? Eller som juryn uttryckte det:
”Ett förslag med stora arkitektoniska kvaliteter med ett självständigt uttryck av sällan skådat slag. Tidlöshet och skönhet förmedlas i förslaget som blir ett konstverk i sig.”
Läs de roliga flosklerna som juryn gav arkitekten Petra Gipp i samband med hennes ”hedersomnämnande”. Hur kan man ens lägga så många ord på att beskriva en banal bunker utan arkitektur? Citat:
”Ett hedersomnämnande går till arkitekt Petra Gipp: Ett förslag med stora arkitektoniska kvaliteter med ett självständigt uttryck av sällan skådat slag. Tidlöshet och skönhet förmedlas i förslaget som blir ett konstverk i sig. Liljevalchs nya tillbyggnad markerar sig som ett tydligt element på platsen, en skulpterad volym med en egen identitet. Tillbyggnaden samspelar med Liljevalchs befintliga kompakta och slutna kropp, läser dess arkitektur och organisation och låter ett samtida skulpterat avtryck teckna sig på platsen. Liljevalchs konsthall med dess trädgårdskafé Blå Porten är en sammanhållen anläggning som tydligt definierar en yttre gräns, där massa och skala skapar inre och yttre rum som tydligt relaterar till konsthallens komplexa kontext och till staden.
En skulpterad kropp griper tag i den yttre gränsen mot väster, och mellan gammalt och nytt skapas en passage som, likt en lanternin, drar ned ljuset mellan volymerna. En tydlig situation skapas där gammalt och nytt griper tag i varandra.”
”Så mycket som möjligt”
Wingårdhs skickade in två lådor för att öka vinstchansen. Hans andra låda har åtminstone en rutschkana i rost framför betongklumpen, men tydligen ansåg juryn att det då blev för lite monotoni för en seger.
Så här tyckte juryn:
Ett programmässigt bra och väl beskrivet förslag som löst verksamhetens efterfrågade funktioner med en parallell volym till nuvarande Liljevalchs. Det nya konsthallsvolymen med referenser till Malmö Konsthall (oj det är alltså en pastisch?) blir väldigt stor och höjden mot befintlig byggnad blir påtvingande och riskerar att ta överhanden. Funktionerna är logiskt lösta med bra kopplingar och flöden. Sammantaget tar volymen väl stor plats i stadsrummet. Med två olika ingångar blir entrésituationen otydlig och svår att förstå.
”Grace”
Tänka sig, ännu en grå låda utan arkitektur. Gäsp, vilken tråkig tävling. Den norska arkitektfirman Snøhettas förslag består av en simpel fyrkantig bunker, så det är inte ens lönt att recensera den. Det här måste ha varit tävlingens allra tråkigaste bidrag.
Juryn tyckte dock inte som vi, citat: ”Ett djärvt förslag som vänder på begreppen och tävlingsuppgiften genom att föreslå en konsthallsbyggnad på den nuvarande Blå Portens plats och skapar en ny mötesplats och café på den anvisade platsen för tillbyggnaden. Detta grepp löser många problem men skapar i sin tur nya. Det är naturligtvis ett mycket svårt grepp att föreslå att ersätta Blå Porten och frågan är om man kan vinna tillräckligt mycket för att motivera åtgärden. Den nya tillbyggnaden är väl löst ur utställningssynpunkt och skapar bra logistik och inre flöden med goda kopplingar till befintlig konsthall.”
”Carl Fredriks plats”
Om det måste vara en låda, så är kanske en liten låda som knappt syns det bästa alternativet?
Den tjuriga juryn blev dock sura och sågade hela förslaget, citat:
”Det tydliga greppet lyfter fram befintlig byggnad och låter den ha huvudrollen. Greppet blir dock svårtolkat då kopplingen till konsthallen inte självklart förklaras genom den glänsande volymens programfunktioner. Juryn ställer sig frågan om vad kuben egentligen ska symbolisera? Ett monument men för vad? Kubens innehåll och användning kan ifrågasättas och juryn undrar om detta inte borde ha varit huvudentrén och inte café och konferens. En mycket bra gestaltad lösning är det samlade entrérummet, som fungerar för både befintligt och nytillskott.”
”Nya Liljevalchs”
Att en genomskinlig glaslåda lyckas vara det kanske minst dåliga förslaget, är talande. Transparenta väggar som inte döljer det vackra gamla Liljevalchs hade varit rena drömmen, i jämförelse med Wingårdhs brutala bunker som har förstört allt för evinnerliga tider.
Juryn tyckte så här:
”Förslaget gör en tolkning av den befintliga strukturen och tillför en ytterligare årsring i samma anda. Den nya glasade tillbyggnaden omsluter en grön innergård med träd planterade i grunda terrassbjälklag. Den upphöjda sockeln är som tillbyggnaden vilar på blir viktig som en samlande struktur som binder ihop entréfunktionerna.Sockeln skapar dock en barriär mot Falkenbergsgatan även om rampen ger en ökad tillgänglighet.”
”Promenade of light”
”Promenade of light” av Belatchew Arkitekter är faktiskt det enda bidraget som inte var en låda och då byggnaden inte täcker den vackra gamla fasaden så vore detta nästan ett trevligt alternativ.
Dock tyckte de gamla stofilerna i juryn nog inte så mycket om idén med en skateboardramp framför Liljevalchs utan skrev så här:
”En tillbyggnad som förmedlar ett lätt och upplöst intryck av den nya tillbyggnaden. Analysen av platsen och området är utmärkt och ger en hel bild av flöden och stråk i det urbana sammanhanget. Nästan sömlöst flyter platsen vid Alkärret in i entréhallen med café och butik. De huvudsakliga utställningshallarna ligger under mark något som inte uppskattas av juryn.”
”Artyard”
”Artyard” av Belatchew Arkitekter har visserligen ett lutande tak, men från alla andra vinklar syns bara taggig betongbrutalism. Vad hjälper då ett lutande tak när man har anlitat pårökta arkitekter som trycker in fantasifigurer, dinosaurier och genomskinliga älgar på sina visionsbilder?
Juryn sågade detta bidrag. Troligtvis för att det inte var tillräckligt fyrkantigt. Citat:
”Den föreslagna byggnaden som anspelar på traditionell skeppsarkitektur är väldigt dominant och samtalar inte helt med befintlig konsthall. Den tillskapade gården blir ett publikt rum men det framgår inte hur attraktiv för vistelse den blir. Läget gör att solinstrålningen inte blir så stor och att det istället blir en mörk och ogästvänlig miljö. Den storskaliga skulpturala formen dominerar förslaget och tar över helheten.”
Vann Gert Wingårdh på grund av ryggdunkande?
I samband med tävlingen fick vi ett tips från en av våra medlemmar. Om det stämmer så har 570 miljoner kronor använts för att skapa en lekstuga åt en liten grupp arkitekter. Kanske någon kan gräva djupare i följande eventuella skandal?
”När jag kikade på juryn som utnämnde Gert Wingårdhs bidrag ”Liten” till vinnare för tillbyggnaden av Liljevalchs konsthall upptäckte jag något intressant. Karolina Keyzer som representerade stadsbyggnadskontoret i juryn har arbetat på Gert Wingårdhs arkitektkontor i flera år. Den övriga juryn är nästan identisk med den jury som tillsammans med Gert Wingårdh utsåg vinnaren för Nya Tekniska nämndehuset i Söderstan då Wingårdh var en del av juryn.
Det känns som att detta är en liten klick efter devisen ’You scratch my back and I’ll scratch yours’. Många i trådarna undrar hur Wingårdhs förslag har släppts igenom, men med tanke på detta är det inte så konstigt.”
Vad tror du? Jämför namnen på personerna i de olika jurygrupperna.
Tävlingsjuryn i arkitekttävlingen om Tekniska nämndhuset, Söderstaden:
Gert Wingårdh, representant Sveriges arkitekter
Anna Espling Rolf, representant Sveriges arkitekter
Pia Krensler, stadsträdgårdsmästare, Stockholms stad, trafikkontoret
Karolina Keyzer, stadsarkitekt, Stockholms stad, stadsbyggnadskontoret
Pontus Werlinder, chefsarkitekt, Stockholms stad, fastighetskontoret
Juan Copoví-Mena, fastighetsdirektör, Stockholms stad, fastighetskontoret (juryns ordförande)
Tävlingsjury i arkitekttävlingen för tillbyggnad av Liljevalchs konsthall:
Mårten Castenfors, representant för Liljevalchs konstall. Mårten har dessutom skrivit en bok tillsammans med Gert Wingårdh, som gottar sig i Wingårdhs påstådda ”storhet” och hans olika projekt. Boken går naturligtvis att köpa i Liljevalchs butik.
Juan Copovi-Mena, fastighetsdirektör, Stockholms stad, fastighetskontoret (juryns ordförande).
Pontus Werlinder, chefsarkitekt, Stockholms stad, fastighetskontore
Karolina Keyzer, stadsarkitekt, Stockholms stad, stadsbyggnadskontoret.
Pia Krenzler, stadsträdgårdsmästare, Stockholms stad, trafikkontoret.
Carmen Izquierdo, representant Sveriges Arkitekter.
Lucas Thiel, representant Sveriges Arkitekter.
Gemensamma ekonomiska intressen och potentiell svågerpolitik alltså?
Är skönhetsrådet på förfularnas sida?
Du läste nog hur Stockholms Skönhetsråd istället för att försvara Stockholms skönhet gick ut och försvarade den fula bunkern i Aftonbladet häromdagen (klickbar länk). Ledda av ordföranden, arkitekten Inga Varg, gick de ut och prisade åbäket och menade att det är ett ”Jättefint projekt… Skönhetsrådet anser att tillbyggnaden är ett gott exempel på en modern tillbyggnad anpassad till ursprungsvolymens formspråk och volymer”, Ironiskt nog har Inga Varg själv tidigare fått flera priser, bland annat Svensk Betongs arkitekturpris och Kasper Salin-priset, men också varit nominerat till Kasper Kalkon-priset 2021 för Årstahusen i Liljeholmen. Hon är en flitigt anlitad jurymedlem både för Kasper Salin-priset, Svenska betongföreningens pris, Stora Samhällsbyggarpriset och som återkommande ledamot i Sveriges Arkitekters tävlingar. You scratch my back and I’ll scratch yours.
Gert Wingårdhs har ritat en pastisch
Ser du skillnad på Liljevalchs nya tillbyggnad eller någon av byggnaderna på bilderna nedanför? Bilderna nedanför avslöjar att tillbyggnaden är en kopierad pastisch på flera olika byggnader från perioden 1916-1987. Varför klagar som brukligt inte Sveriges arkitektelit på att Wingårdh har gjort en uppenbar kopia? De försöker ju stoppa alla nya byggnader som ritats enligt klassisk tradition med argument att de är just hiskeliga pastischer. Enligt Sveriges Arkitekter och den modernistiska filosofin är det strängeligen förbjudet att inspireras av äldre stilar eftersom allt gammalt är dåligt och allt nytt är bra. Denna regel gäller dock bara för vissa stilar, men inte för modernisternas egna byggnader för då går det plötsligt utmärkt att kopiera byggnader rakt av. Wingårdh själv har för övrigt konstigt nog utbrustit avsky mot just pastischer flera gånger i olika intervjuer.
Är Wingårdhs bunker en pastisch på Tjernobylreaktorns sarkofag från 1987 eller har han kopierat en tysk krigsbunker från 1916 rakt av?
Är Wingårdhs skandalbygge en pastisch på gamla Tempo i Uppsala eller en kopia av gamla Domus i Borås?
Är Gert Wingårdhs låda en kopia på ett parkeringshus i Skogås eller en pastisch på gamla EPA i Arvika?
Är Wingårdhs betongbunker kanske helt enkelt en kopia av en grå Legobit eller en äggkartong?
Låt oss avsluta med en bild på skönheten och odjuret. När Sveriges vackraste byggnad genom tiderna röstades fram 2019 kom Nordiska museet på andra plats. När Sveriges fulaste byggnad genom tiderna röstades fram 2020 var Wingårdhs bunker dock inte färdigbyggd och kunde inte delta. Låt oss avsluta detta blogginlägg med gissa att Liljevalchs tillbyggnad hade haft stor chans att vinna titeln Sveriges fulaste byggnad genom tiderna om vi hade väntat ett år med att starta tävlingen. Låt oss hoppas att byggnaden rivs om 15 år vilket ju är den ålder som Wingårdh själv anser att byggnader bör rivas efter enligt en ökänd intervju (klickbar länk).
Om Wingårds utbyggnad heter ”Liten”, så undrar man oroligt om det byggs en ”Stor” någon annanstans.
Wingårdhs första förslag var större.
Han ombads rita en mindre version, som därför kallades ”Liten”.
En beklagansvärd utveckling i postmodern upplösning av det levande i skönhet och mångfaldens möten i former färg material. En tid i en antiutveckling in i den mekaniska anonyma och den själlösa tillvaron.
”Sockeln skapar dock en barriär mot Falkenbergsgatan…” menar juryn och spolar Nya Liljevalchs. Hur ska man då betrakta det vinnande förslaget där hela huset bildar ett massivt bröstvärn mot omgivningen och dessutom helt skymmer konsthallen från 1916? Ibland är barriärer tydligen önskvärda.
Gröna Lund planerar en 2-3 våningar huslänga framför hela Falkenbergsgatan, vilken kommer skymma största delen av alla byggnader som ligger på gatan. Från sjön kommer vi främst se Gröna Lunds nya nöjesfält med deras huslänga i fonden.
När juryn betygsätter Grace verkar alla boxar bockas i, men plötsligt är man mer mån om att värna ett café än själva konsthallen. Tycker att Snøhettas förslag är klokt, en diskret byggnad och placering som inte stjäl uppmärksamhet från Liljevalchs anno 1916. Dock tar den fokus från arkitektbyrån och juryn vilket kanske räckte för att dissa den norska idén.
Aldrig förstått vilka det är som lyckas beskriva dessa styggelser med sådan sofistikerad ton och vackra ord? Utan att skämmas alltså..
Hade man inte sett bilderna skulle man kunna trott att byggnaderna vore som slott ibland om man bara läser texten.
Dessa måste vara högt aktade inom låd-kåren, för ingen annan vill väl låtsas och ljuga om skapelserna på det sättet, men det är fördelaktig för arkitekterna förstås…
http://blekan.blogspot.com/2013/01/ För mer än hundra år sedan blev detta läroverk ett resultat av en arkitekttävling Passa på och njut av bilderna
Jag håller med dig 100%… helt otroligt… det är helt verklighetsfrånvända uttalanden… försök till någon slags masspsykos…
instämmer helt
Jag ser ingen likhet alls mellan Wingårdhs andra förslag och Malmö konsthall :O
Malmö Konsthall är en lika ful, grå och intetsägande byggnad som de som byggts de senaste åren. Man blir bara deprimerad på dessa lådor och undrar var arkitekternas fantasi tagit vägen. Tittar man ut i Europa, ser man färgglada byggnader med t.ex burspråk. Här är det släta, grå ytor.
Skulle vi inte bygga miljövänligt i trä nuförtiden? https://www.mitti.se/debatt/debatt-vi-ska-bygga-mer-av-stockholm-i-tra/repskd!VDsl9SQj4cApi7tXhtjR8A/
Smak kan alltid diskuteras men jag tror att en stor majoritet tycker att detta är jätte fult.
Varför blir det då som minoriteten vill?
Jo för att majoriteten sover o skulle högljutt protesterat mot tokeriet istället
O tragiska elände. Korruption?
Verkar som alla arkitekter är gjutna i samma låda.
Det enda positiva man kan tänka om eländet: Det går att riva och utplåna, om bara viljan finns !
Det ser ju så jävligt ut, vilket är korrekt enligt den rådande elitestetiken, så vi borde inte förvånas. Om eiten byter estetiken kanske den anskrämliga klossen kunde byggas om så den går ihop med den ursprungliga konsthallen. Någon som kan skissa på det?
Byggnaden ser ut som ett utslag av någon sorts hjälplös sadism. Jag kan inte låta bli att undra: tror arkitekten att det här är det enda han kan? Är han rädd att misslyckas om han försöker göra något som passar bättre in i miljön? Är en låda alltid det tryggaste alternativet?
Tog bort några inlägg som var över gränsen.
Notera att det är BESTÄLLAREN som bestämmer ramarna för hur tillbyggnader ska se ut, och det är tjänstemän som godkänner bygglovsansökan. Arkitekten utför bara sitt uppdrag.
Anlitar man Wingårdh så är det för att man VILL HA något som bryter av på ett brutalt sätt, eftersom då detta följer den internationella trenden med allt mer extrem dekonstruktivism och chockerande parasiter på historiska byggnader.
Admin
Något som slår mig är att denne Gert Wingårdh är en högfungerande psykopat. Risksökande (inom sitt område), testar gränser, charmig…
Jag är så ledsen.
Att man kan manipulera smak på skattebetalarnas bekostnad. Att det är möjligt att våldta en känslig miljö. En ofattbart vedervärdigt ful bunker har byggts.
Varför får inte medborgarna rösta på förslag? Varför skall medborgarna påtvingas
Arkitekters behov att ” sätta sig på kartan” till vilket pris som helst? Jag lider och mår dåligt.
Wingård har ritat åt mig också. Han kan rita bra saker. Denna gång har han misslyckats fullständigt och borde ha stoppats.
Hans Derse’n
Jag förmodar att han bor i en betongbunker på Järvafältet.
Eller har jag missförstått något?
Har någon valt att svara på dessa frågor?
Har någon valt att svara på dessa frågor om vilken byggnad eller byggnader som varit inspirationen?
ja, stackars W har väl inte tänkt utanför boxen precis. Vet inte karln vad arkitektur är? Arkitektur är skapelsen av de element vi tänker med om nätterna. Och synd är det om den som drömmer med Wingårds element.
Riv lådan meddetsamma och spara några foton som skräckexempel.
“Byggnadens lyckas bra med att utplåna det befintliga husets karaktär genom sin skala och tillbakadragning mot Alkärret… Byggnadens smaklösa kontur i sitt hån mot himlen ses som en mycket viktig del av husets styggelse till karaktär… Förslaget ger en grå platsbildning i sitt västra hörn mellan befintlig och nybyggnad… Arkitektoniskt avviker tillbyggnaden med höjderna i befintlig byggnad och takets avfasning och fasadens glasmönster gör att byggnaden upplevs som en mardröm. Den är dock så pass hög att den stjälper sig mot Djurgårdsvägen och blir synlig inifrån Blå Porten… Förslaget presenterar sig som kväljningar med givna kaskadkräkningar vilket underlättar för en varierad och flexibel användning av tillbyggnaden i samverkan med den befintliga konsthallen.” Välkommen till världens största och dyraste pissoar!
Perfekt formulerat! Tack för drift med arkitektsnömos!
Finns det någon möjlighet att riva/ göra om eländet?
Nu sitter jag som student på KTH, Industriell ekonomi, och har tillbyggnationen mer eller mindre som en tentamentsfråga i hur ett projekt inte skall genomföras.
Allting är rötet ifrån start till slut. Hur skall ett projekt kunna genomföras enligt ramar för kvalitet, budget & tid när inte ens projektbeställaren gjort i närheten av de nödvändiga förberedelserna för att definiera tydliga kravspecifikationer för projektet! Juryn som i samband med tävlingen i praktiken får ett beslutsfattande mandat ifrån projektbeställaren är som ni belyser delvis partiska och delvis uppenbarligen oförmögna att ta ett sådant stort ekonomiskt beslut. I slutändan står skattebetalarna för notan, och det är det som är den fundamentala anledningen till att det blir så här tokigt och oprofessionellt utfört, just för att ingen av projektets parter verkligen behöver känna konsekvenserna av ett sådant kolossalt misslyckande.
Hurra för Liljevalchs+. En spännande form som även fungerar för sitt syfte som konsthall. Betyg 4.5.
Kan betong återvinnas? Med tanke på den nära förestående cement-krisen skulle det kanske vara en välgärning att riva denna avhumaniserade science-fiction-bunker och i stället återanvända betongen för verkligt angelägna byggen…
Wingårdh är uppenbarligen den svenska kulturelitens egen lille ’Uncle Fester’ (en befattning han övertagit sedan den förre innehavaren gått ur tiden – men om de döda får man icke tala illa… fast ni kanske minns Malexander?)
Trolöshet mot huvudman
Bussterminalen i Katarinaberget med en ursprunglig budget på 1 430 miljoner beräknades 2020 kosta 3 miljarder. Anledningen till kostnadsfördyringen var anpassning till biogasbussarnas explosionsrisk, förstärkta glaspartier på grund av explosionsrisk, sprinkler, högre kapacitet på brandgasventilation och brandisolering, åtgärder som till och med en lekman skulle se som självklara. Beror denna försumlighet från projektets experter på inkompetens eller var det från början en glädjekalkyl för att få politiker att godkänna hela Slussen ombyggnaden inklusive Bussterminalen?
Politiker kan inte förutses vara i detalj insatta i alla projekt de är satta att fatta beslut om. De måste ha rätt att förutsätta, att experter och förvaltningar lämnar trovärdigt underlag för beslutfattandet.
Vem i projektet Bussterminalen och Slussen ombyggnaden är ansvarig för ovanstående felbedömning? Svårt att svara på.
Liljevalchs nya tillbyggnad, ursprungligen budgeterad 130 miljoner, men kostar nu skattebetalarna 570 miljoner eller 500kr per invånare. Vems är felet? Är det Fastighetskontoret som 2012 inte genomförde en tillräckligt realistisk utvärdering? Är det beslutsfattaren, dåvarande kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt(L) som på felaktigt underlag fattade beslutet? Var hon för okunnig och naiv som trodde att renoveringen av en hundraårig konsthall plus tillbyggnaden kunde klaras på 130 miljoner – när slutnotan blev över en halv miljard. Är det Mårten Castenfors, konstchef på Liljevalchs, som visste att 130 miljoner var en glädjekalkyl, men som ändå äskade denna summa för att få igång projektet? ” När vi utgick från 130 miljoner var ingångs summan för låg, säger han och tillägger: Men å andra sidan hade jag aldrig fått det då, om du förstår. För bara 130 miljoner för en tillbyggnad satt väldigt hårt inne. Egentligen borde man ha äskat mer pengar, då hade man sluppit gå upp för nya genomförandebeslut. Men då hade vi å andra sidan inte fått bygga kåken. Man kan säga att det var en glädjekalkyl från min sida.”
Är icke detta att betrakta som trolöshet mot huvudman; skattebetalarna? Här har vi en ansvarig tjänsteman som näst intill skryter med att han misslett beslutfattaren med direkt felaktiga uppgifter som kostar oss skattebetalare ½miljard.
Inget politiskt parti eller kritisk organisation typ Arkitektupproret, Rädda Stockholm, Blasieholmens vänner väcker åtal, men högljutt kritisera tillvägagångssättet går bra.
Förklaringarna från de inblandade känns igen från liknande fadäser när kommunen har gjort stora upphandlingar: Ingen har egentligen gjort fel, men man har lärt sig mycket och kommer att göra bättre i framtiden; Nobel Center på Blasieholmen, Östermalmshallen, Medborgarhuset. Glädjekalkyler är snarare regel än undantag. Men ingen är ansvarig eller åtalas. Tjänstemannaansvar är avskaffat.
Bo Eliasson
Det börjar väl bli dags att sluta låta den här nyheten vara i toppen?