Det är bland vissa populärt att använda ordet låda som ett nedvärderande epitet på modernistisk arkitektur. Det går förvisso att hitta många byggnader med enkla former, i synnerhet inom bulkbyggnationen av bostadshus, men vid en betraktelse av de mest avskydda och brutala ny- och tillbyggnaderna från de senaste åren är det uppenbart att det är en illa vald karaktäristerik.
Ta till exempel Stockholm Waterfront, som kröns av en böljande form i aluminium. Eller ta tillbyggnaden till tullhuset i Malmö, en prismatisk utväxt på en rektangulär byggnad. Eller kuggen på Lindholmen i Göteborg: en färggrann rund byggnad; rund precis som pucken i stadsparken i Borås. Exemplen är många på arkitektur i olika modernistiska stilar som alls inte är kantiga och lådliknande.
Jämför det med byggnader I olika klassiska stilar, de består nästan alltid av enkla lådformer.
Det som skiljer vackert från fult, klassiskt från modernistiskt, är alltså knappast byggnadernas grundläggande geometri. Det är snarare hur lådan ifråga är utformad. Hur fasaderna är utformade i stort och hur huset ser ut på detaljnivå. Det är saker som symmetrier, inramningar, fönsterutformning och profiler som har betydelse. Hur man uppfattar huset på både avstånd och på nära håll.
Alltså, länge leve lådan! Om den är vacker!
En utmärkt betraktelse där nyanser i bedömningar kommer fram!
Väl skrivet och klarsynt.