I mitten av 2010-talet skapades Arkitekturupproret som en folkrörelse på Facebook. Några år senare har vi över 41 000 medlemmar och stildebatten lyfts fram av SVT som ett av decenniets största kulturdebatter. I den här årskrönikan reflekterar vi över det gångna året, samtidigt som vi visar varför 2020-talet kommer innebära ett paradigmskifte för svensk arkitektur.
Arkitekturupproret går in i ett nytt decennium med över 41 000 medlemmar och har nyligen listats som ett av decenniets största kulturdebatter av SVT. Detta i sällskap med bland annat Bob Dylans Nobelpris och rörelsen #metoo.
En undersökning visar dessutom att stildebatten har börjat ge avtryck på landets arkitektskolor. Visserligen ingår inte klassisk arkitektur i läroplanen, men bland arkitektstudenterna finns det ett ökat intresse för klassisk arkitektur och att diskutera skönhetsfrågor. Unga studenter har börjat söka alternativa sätt att lära sig hur man ritar tidlös arkitektur, bland annat genom en sommarskola i Bergslagen som samlar världseliten på området varje år. Tecknen på att det nya decenniet kommer innebära ett paradigmskifte inom svensk arkitektur slutar dock inte där. Bland annat kommer regelbundet nya undersökningar som ger upproret än mer stöd för sina uppfattningar.
Stockholmarna betalar 40% mer för klassisk arkitektur
Vi har tidigare nämnt en undersökning som visar att Nederländare betalar 15 % mer för bostadsrätt i klassisk stil jämfört med vad en bostadsrätt i modernistiska stil kostar. Allt annat lika, inklusive byggkostnad. En helt ny undersökning gjord i Stockholm antyder dock att skillnaden i värdering mellan olika stilar kan vara betydligt högre i Sverige.
Svenska Dagbladet lät under 2019 ta fram statistik över hur olika lägenheter i vår huvudstad värderas. Statistiken visade att Stockholmarna betalar 40% mer för en bostadsrätt byggd i klassisk stil jämfört med en bostadsrätt i modernistisk stil. Tidningen har även låtit Per Arne Sandegren, analyschef vid Svensk Mäklarstatistik, kommentera undersökningen:
Det beror på att vi värderar arkitekturen så olika. Prisskillnaderna är delvis betyg på Stockholms stadsarkitektur.
Vi uppskattar det gamla och betalar för det. Tar man i stället 1960-talets lägenheter ligger dessa ibland i fruktansvärt fula hus, men sådana lägenheter kan ändå ha ett fantastiskt läge. Det finns ju 1960-talskomplex på Södermalm med utsikt mot Riddarfjärden. Då är lägenheterna ofta välplanerade även om husen ser ut nästan som de gjorde i östtyska DDR, säger Per-Arne Sandegren.
Det kan med andra ord finnas mycket goda ekonomiska incitament för byggbolagen att börja bygga nytt i klassisk tradition.
En dag efter att denna artikel släpptes så offentliggjorde tidningen Mitti Stockholm uppgifter om hur deras läsare vill att framtidens Stockholm ska se ut. Slutsatsen var, just det, mer klassisk arkitektur och mindre miljonprogramskänsla. Detta ligger helt i linje med tidigare undersökningar, såväl nationella som internationella.
Smakmonopol och varningsbrev
Så varför envisas då byggjättarna med att bygga i modernistisk stil? Förmodligen är svaret på frågan komplex. Kanske är människans tendens att fortsätta i invanda rutiner en del av förklaringen. Sanningen är dock att det även finns ideologiska hinder. Under året kunde vi genom en artikel avslöja hur det modernistiska smakmonopolet upprätthålls genom bland annat förbud mot “historiserande” stilar i detaljplaner, likriktning av arkitektutbildningen, manipulering av lagstiftningen, hårt maktspråk, utfrysning och direkta personangrepp. Ett mycket talande exempel var det varningsbrev som skickades till arkitekten Jerker Söderlind efter att han kallat en modernistisk byggnad för ”ful” och ”motbjudande”. I brevet, skickat från Sveriges arkitekters etiska nämnd, stod det bland annat:
Arkitekten ska inte misskreditera annan arkitekts person eller arbete genom orättfärdig offentlig kritik.
Samma Jerker Söderlind släppte under 2019 boken Bygg det folk gillar. Jerker menar själv att det är en självhjälpsbok för överutbildade arkitekter. Boken har väckt stor uppmärksamhet och hyllas bland annat i en ledare av GPs Adam Cwejman.
Kampen för klassisk arkitektur i Göteborg
Året började för övrigt genom att det skedde en tydlig kollision mellan olika arkitekturideal. I ett av de arkitektoniskt kanske vackraste områdena i Sverige – Lorensbergs villastad i Göteborg – ska en ny byggnad infogas på en tidigare obebyggd tomt. Kraven i markanvisningen är också att den nya byggnaden ska spegla den omkringliggande bebyggelsen. När tjänstemännen på fastighetskontoret faktiskt fick in ett vackert, och genomarbetat förslag i klassisk stil valde man dock bort det. Istället föreslogs en modernistisk byggnad.
Efter att vi uppmärksammat detta bad politikerna i en enig fastighetsnämnd tjänstemännen att ge ett nytt utlåtande. Politikerna hänvisade tydligt till det faktum att många vill se mer tidlös, klassisk arkitektur och att detta är alltför sällsynt bland dagens nyproduktion. Då valde tjänstemännen att skicka samma, modernistiska förslag igen. Ett förslag som alltså stämmer betydligt sämre med kraven i markanvisningen.
Ett av partierna, i det här fallet Socialdemokraterna, lämnar då ett skarpt yttrande. Man skriver bland annat att det är angeläget att prioritera förslag som stilmässigt anknyter till arkitekturen i området och att det är uppenbart att TB-gruppens förslag i detta avseende utmärker sig påtagligt och positivt, jämfört med övriga förslag. Man föreslår alltså att det klassiska alternativet ska få markanvisningen, helt emot tjänstemännens vilja. Yttrandet röstas dessutom igenom med hjälp av Alliansen och det lokala partiet Demokraterna.
Ali Moeeni (S) förklarade deras resonemang genom en debattartikel i GP. Några citat från artikeln:
”Under de senaste decennierna har det dock byggts mycket lite i klassisk stil. Nästan allt som byggs är avskalat och modernistiskt.”
”I stadens stora jämlikhetsarbete, Jämlikt Göteborg, är hållbara och hälsosamma stadsmiljöer en viktig del. Det innefattar också vacker och omsorgsfull gestaltning. Alla göteborgare ska kunna känna stolthet och glädje över sin livsmiljö, oavsett var de bor.”
Prisutdelningar – fint och fult
På tal om att känna stolthet och glädje så fortsätter Sveriges Arkitekter med att, helt utan humor eller självdistans, enbart nominera modernistisk arkitektur till Sveriges mest prestigefyllda arkitektpris, Kasper Salin-priset. Senast vann en asymmetrisk villa i betong, framburen av floskler som ”sinnrikt hus” och ”oväntade upplevelser framdrivna ur en utforskande process”. Det är lätt att höra Ernst-Hugo Järegårds bevingade ord när man läser dessa motiveringar:
Det finns ingenting som är så jävla komiskt som en man som tar sig själv på allvar.
Även vi fortsätter förstås med att dela ut våra priser, med skillnaden att varken de nominerade eller vinnarna utses av en ”professionell jury”. Istället får vem som helst nominera byggnader och rösta. Vinnaren av vårt parodiska Kasper Kalkon-pris 2019 (Sveriges fulaste nyproduktion) blev rosthuset i Malmö, samtidigt som Brf Sparven i Norrtälje blev utsedd till Sveriges vackraste nyproduktion. En mycket nöjd arkitekt vid namn Pian Klinth från Sweco Arkitekter fick ta emot ett diplom på vår årliga minigala i Stockholm. Hon berättade att det varit en kamp att få genomföra projektet med inspiration från det vackra tornhuset som låg där innan. Hon delade även sina egna tankar om priset och projektet i en intervju med Stockholm Direkt:
Det är ganska ovanligt i nyproduktion att det ser ut på det här viset. Jag tycker inte att allt nytt måste vara modernistiskt, jag ritar i den stil jag tycker är vacker. Arkitektkåren kan vara lite inskränkt, lite klubben för inbördes beundran. Men vi ritar ju för folket, arkitektur är något som drabbar alla.
Nytt för i år var även priset för Årets värsta fake view där Spektrum i Hovås utanför Göteborg fick flest röster. Priset instiftades som en följd av vår artikel ”Fake views – Kontrasten mellan visionsbilder och verklighet” där vi visade hur arkitektbyråer använder missvisande visionsbilder för att kunna sälja in sina projekt. Faktum är att redan 1 januari 2020 kommer vi att offentliggöra vinnaren av vår mest omfattande omröstning hittills – Sveriges vackraste byggnad genom tiderna.
Arkitekturupproret delade också ut diplom för bästa fasadåterställning, som i år gick till Stuck-Bema AB för återställningen av Grand Hotel i Stockholm.
Även andra som gjort insatser för att bevara våra städers skönhet fick diplom. I år för att genom överklaganden och opinionsbildning ha stoppat det planerade Nobel Center på Blasieholmen i Stockholm. Dessa var Kristina Berglund (vice ordförande i Byggnadsvårdsföreningen), Fredrik von Feilitzen (hedersledamot i Samfundet S:t Erik), Michael Lehorst (Kulturmiljöstrateg i Sveriges Hembygdsförbund), Ulf Johannisson (Sthlm Läns Hembygdsförbund, Vice ordförande i Norrmalms Hembygdsförening), Björn Tarras-Wahlberg (ordförande i Blasieholmens Vänner).
Arkitekturupproret lanserar flera motförslag
En annan sak som har präglat året har varit de många alternativa förslag som Arkitekturupproret har tagit fram, där det kanske mest uppmärksammade var arkitekt Bengt Hellborgs motförslag på ny bebyggelse i världsarvet Karlskrona. Politikerna hade beslutat att man skulle bygga ett nytt kulturhus vid det UNESCO-skyddade torget, och valet föll på en pastisch av Borås gamla Domushus. En knapp vecka efter att det nya kulturhuset presenterades så skissade Bengt ihop ett harmoniskt motförslag, vilket väckte mycket debatt i media. Kritiken mot det nya kulturhuset fick till och med UNESCO att utreda Karlskronas status som världsarv.
Arkitekturupproret i media
Antalet gånger vi har nämns i media det senaste året har helt enkelt blivit för många för att vi ska hålla räkningen. Vi har ändå försökt samla så många artiklar som möjligt, vilka ni kan se genom att klicka här. Man har bland annat kunnat läsa om vårt besök i vinnaren i omröstningen i ”Sveriges fulaste stad”: Borlänge. En stad som våra representanter även kallade för Sveriges trevligaste. Förutom att vi har uppmärksammats av i princip varenda svensk dagstidning har även vi även fått prata om våra frågor i SVT, TV4 och kanal 5. Vi lyckades hamna på SVTs lista över nämnvärda aprilskämt 2019, tillsammans med bland annat Greta Thunberg och SOS alarm, detta efter ett inlägg på Facebook där vi ”uppmärksammade” att delar av Gamla stan ska rivas och ersättas med ett köpcentrum kallat ”Creative hub of cool”.
Ett nytt decennium
Övergången till 2020 innebär inte bara att vi går in i ett nytt år utan också i ett nytt årtionde. För 100 år sedan, under 1920-talet, så stod vi faktiskt inför liknande utmaningar som vi gör idag. Människor hade börjat konsumera i takt med massproduktionens intåg och många flyttade från landsbygden till städerna. Då, liksom nu, präglades städerna av bostadsbrist. Svaret, den gången, blev en rationell arkitektonisk stil som skulle göra Sverige känt internationellt. Lösningen bestod av en enkel och elegant stil som kom att kallas Swedish Grace.
Under samma decennium uppstod faktiskt modernismen som en rörelse och ideologi inom arkitekturvärlden. För att citera Rosenhall, Olsson och Memborn så är det få gånger som de grundläggande arkitektoniska värderingarna ändrats så kraftigt. Man gick i klinch med alla de regler för byggnadsproportionering och stadsplanekonst, som gjort att städerna kunnat växa och förfinas under 100-tals år. Modernismen tog åt sig äran för 1900-talets tekniska och sociala framsteg. Att kritisera stilen blev synonymt med att gå emot dessa framsteg. På detta sätt skapades ett socialt stigma kring att ”blicka bakåt” som alltjämt är närvarande.
Nu, 100 år senare, håller detta sociala stigma på att brytas upp. Kanske delvis för att en snart 100 år gammal stil knappast kan ha ensamrätt på att kallas modern. Fortfarande förbjuds visserligen ”historicerande stil” i detaljplaner och än idag får den som vågar rita något annorlunda stå ut med personangrepp. Men kampen i Göteborg är ett tecken i tiden och början på något större. Bara något år tidigare skedde en liknande kamp i Växjö, där arkitektetablissemanget försökte stoppa en ny byggnad i klassisk stil. Ett stort antal arkitekter protesterade med argumentet att det ”förstör årsringarna”. Även den gången fick arkitekterna ge sig och bygget planeras i detta nu.
När vi går in i ett nytt decennium gör vi det övertygade om att vi står inför ett paradigmskifte inom svensk arkitektur. När nya, klassiska stilar tillåts att utvecklas av unga arkitekter så kommer den äldre generationens maktspråk så som ”bakåtsträvande” eller ”vill ni ha utedass också?” inte längre kunna tas på allvar.
Peter Olsson,
Ekonomistuderande, Handelshögskolan i Göteborg
Ledamot i Föreningen Arkitekturupproret
Hur många nybyggen har byggts i klassisk stil i Stockholm/Sverige? Jag har för mig att jag läst detta på er hemsida och att det var någon enstaka i hela Stockholm sedan 80-talet eller liknande. Jag hittar tyvärr inte den här informationen längre.