Göteborgs största parti vill se mer klassisk arkitektur

Allt fler politiska partier har aktivt börjat engagera sig i frågan om hur våra gemensamma miljöer ska utformas. Tidigare i år gick de borgerliga partierna i Upplands Väsby ut med att fler hus ska byggas i klassisk stil och mindre utifrån arkitekternas trender. I Göteborg har Socialdemokraterna tagit flera strider för projekt i klassisk stil och den som läser deras budget kan bland annat läsa att ”antalet detaljplaner som föreskriver traditionell, klassisk arkitektur och antalet detaljplaner med landshövdingeshus i trä ska öka”. Arkitekturupproret har mött Socialdemokraternas gruppledare Jonas Attenius och deras politiske sekreterare Johannes Hulter för ett samtal kring stadsplanering och arkitektur.

Då Arkitekturupproret är partipolitiskt oberoende kommer vi även att sammanställa åsikterna från Göteborgs övriga partier i en separat artikel. Så fort vi har fått svar från de tillfrågade partierna kommer en länk till denna artikel att finnans här. 

Johannes Hulter möter oss i trappan till Rådhuset vid Gustaf Adolfs Torg och leder in oss i Asplunds tillbyggnad. Dess fasad mot torget är ju som bekant lika anskrämlig nu som den var när den byggdes på 1930-talet medans insidan, som visserligen hade varit ännu finare om den variant som Asplund ritade på 1920-talet byggts, ändå är relativt vacker. Vi träffar Attenius i ett konferensrum helt klätt i träpaneler och med en filmduk där Socialdemokraternas förslag för Skeppsbron, med klassiska fasader, visas. Med det som fond kommer vi, efter de inledande presentationerna, ganska raskt in på ämnet för dagen, varför det som byggs är så fult och vad S vill göra åt det. Socialdemokraternas ”track record” i de här frågorna är allt annat än smickrande. De lierade sig tidigt med den modernistiska rörelsen och började att planera de stora stadsomvandlingarna redan på 1930-talet, de som realiserades några decennier senare med enorma saneringsprogram och nybyggnation av industriellt producerade bostadsenklaver runt våra städer. De var inte ensamma om besluten men de var drivande och låg bakom mycket av förutsättningarna. Nu arbetar de alltså för mer klassisk arkitektur. Hur hamnade den göteborgska socialdemokratin där?

Jonas Attenius: Det är ju viktigt att säga att det inte är något som skett här och nu, utan grundar sig i diskussioner som har funnits en längre tid inom partiet.

Johannes Hulter: Det har varit en process. Det här med Skeppsbron är ju inte det första exemplet, utan vi har ju till exempel det här med Ekmansgatan förra året. Det står också inskrivet i socialdemokraternas skuggbudget att traditionell, lokalt förankrad arkitektur skall främjas.

När politikerna i Upplands Väsby gick ut med önskemål om mer klassisk arkitektur, så hade de grundat det i en enkätundersökning som visade att invånarna föredrog arkitektur i klassisk stil. Har ni funderat på att göra något liknande? Vet ni vad göteborgarna tycker är vackert?

Jonas: Vi har inte gjort någon liknande undersökning, däremot har vi pratat med människor. Vi har hanterat frågan innan i budgetprocesser och annat, och diskuterat den: Varför vill man titta på vackra byggnader? Varför vallfärdar folk till byggnader? Det gör något med människor när man ser vackra saker. Det ska vi leva med i hela vår livsstil. Jag är själv snickare i grunden, och när jag har varit ute och byggt har vi tänkt i hundraårsperspektivet. De här byggnaderna ska göteborgarna gå förbi och se varje dag. Hur vår miljö ser ut påverkar oss, oavsett om vi är medvetna om det eller ej.  Jag menar, folk söker sig ju inte till de här nya lådorna, utan de söker sig till Vasastan och liknande områden.

Johannes: Det vore bra med fler undersökningar, men vissa saker är också så självklara. Man behöver ingen mätning för att visa att barn gillar choklad. Man behöver inte mäta det. Det bara är så. Sedan är det så att alla vet det här, men det påverkar inte handlingarna på något sätt. Det är ju det som är det besynnerliga. Man fortsätter att ge barnen pölsa, och förväntar sig att de ska gilla det mer än chokladen.

Jonas: I fallet med Skeppsbron. När vi gick ut med det, när jag skrev den här artikeln… Det jag inte visste, om jag ska vara ärlig var ju att Jag satte ju foten på minerad mark. Det fattade ju inte jag innan. Det såg jag ju på två olika sätt.

Vad var det som var minerat med den?

Jonas: Nä, men det finns ju experter här… som tycker olika saker.  Sedan finns det ju göteborgarna. När vi gick ut med Skeppsbron. Jag har aldrig fått så mycket positiv respons som vi fick på den. Det säger någonting. Responsen var liksom ”äntligen! Äntligen någon som säger någonting”. Som politiker får man ju ofta väldigt mycket negativ respons. Det är ju oftast då folk hör av sig. Men här har jag inte fått några negativa reaktioner från medborgarna.

Ni har ju fått en del kritik från arkitekter, som menar att politiker inte ska lägga sig i hur våra städer ska se ut. Vad tänker ni om det?
Jonas: Vem har rätt att lägga sig i sådana frågor? Ja, jag är folkets företrädare i Göteborg. Jag bor i Göteborg. Jag tycker att jag har rätt att säga vad jag tycker. Sedan är det viktigt att skilja den här från andra frågor, som när det kommer till diskussionen om corona. Det här är en annan typ av fråga. Det här påverkar oss rent emotionellt. Det här är inget virus, ingen vetenskap på det sättet. Jag har full respekt för arkitektkåren och deras kunnande, men jag har ju också rätt att tycka till om vad jag ser.

Johannes: Jag tror att det också finns en okunskap kring hur genomsyrat vårt samhälle är av politiken. När vi sitter i byggnadsnämnden lägger vi oss ju i, och har alltid lagt oss i, en massa saker. Allt från estetiska frågor, som vilken typ av kulör det ska vara på fasaden… eller vilket tak det ska vara… eller våningshöjd. Det är inget konstigt med det. Det ligger i folkets intresse och det ska vi ju lägga oss i. Annars gör vi inte vårt jobb. Man kan ha respekt för professionen på så sätt att man inte lägger sig i vilken sorts pålning man ska använda sig av, men om politiker inte får lägga sig i skulle vi ju helt enkelt ha en teknokrati.

Jonas: Ja, vi sitter ju på mandat från göteborgarna. Vi ska vara medborgarnas röst. Inte apparatens röst.

Vad har ni fått för respons från de andra partierna? Har ni stött på något motstånd?

Jonas: Nej, inte direkt. Men det kanske du kan svara på, Johannes. Du har ju suttit med mer i just de diskussionerna.

Johannes: Det har inte funnits något direkt kraftigt motstånd, vilket kanske inte är så förvånande eftersom det är så självklart. Alla tycker ju det här, utan det handlar väl mer om hur mycket man ska trycka på det. Det har inte lyfts upp som en politisk fråga tidigare. Så det hade ju inte lyfts upp heller om vi inte hade gjort det. Det är ett jobb att göra det här. Att ”make it happen”. Att få det att hända kräver politiskt ansvar. Man får driva det och vara aktiv i processerna. Det är viktigt att gå ut och verkligen säga det.

Tills sist, alldeles innan vi går ut för ett (socialt distanserat) gruppfoto på trappan lägger Jonas Attenius till:

”Det byggs i klassisk stil här och var. Det går ju att göra. Det behöver inte vara dyrt. Även förr i tiden var det ju så att vissa hus var väldigt genomarbetade. Medan andra hus, så som landshövdingehus, tryckte man ju egentligen nästan bara ut. Fast att det var vackert. Det går ju att bygga hus i klassisk stil utan att det kostar mer.”

Vi lämnar mötet med Jonas och Johannes något mer hoppfulla inför framtiden. Göteborg var onekligen en av de städer som drabbades hårdast under rivningsvågen. Under vår livstid har vi sett hur det en gång så vackra och särpräglade Göteborg har anonymiserats och förfulats. En förfulning som i högsta grad sker än idag. Men kanske är de initiativ som politikerna i Göteborgs största parti tagit början på en vändning. Kanske kan Göteborg, trots sin brokiga historia, vara staden som leder den svenska arkitekturen in i en vackrare framtid.