Jag kommer i denna artikel främst fokusera på den akademiska avhandlingen Bilden av småstaden – om estetisk värdering av en stadstyp som publicerades 2007 av Catharina Sternudd på Lunds Universitet. Denna har nämnts i en tidigare artikel men jag ämnar här gå igenom den mer utförligt och ytterligare binda ihop den med andra studier för att därigenom visa på nya slutsatser.
Sternudds avhandling bekräftar bland annat att dagens arkitektutbildningar leder till att arkitekterna får en helt egen smakkultur som inte stämmer överens med gemene mans. Arkitekturupproret har tidigare skrivit om vilka negativa effekter detta har på människors hälsa. Vi menar också att man genom denna avhandling kan se att det finns ekonomiska incitament för byggföretagen att frångå modernisternas normer och istället formge sina byggnader efter vad gemene man efterfrågar.
Karlshamnstudien
Catharina Sternudd genomförde i en enkätstudie i småstaden Karlshamn. Resultatet av studien visar att den estetiska utformningen av stadsmiljön är mycket viktig för informanterna. Den visar också att invånarna är mycket eniga i den estetiska värderingen av bebyggelsen. Även om det finns en blandad bebyggelse i Karlshamn är det tydligt vilka byggnader som uppskattas och inte. Mest värdefulla anses byggnader och miljöer som fått ett symbolvärde som förstärker och samverkar med deras historiska värde. I Karlshamn är det framförallt bebyggelsen med låga, traditionella trähus som lyfts fram som speciellt vackra.
De storskaliga bostadskomplex som mellan åren 1950-1985 ersatte en stor del av Karlshamns äldre bebyggelse värderas lägst. Flera av dessa byggnader är så illa omtyckta att människor vill att de rivs. Man är desto mer positiv till de byggnader från slutet av 1900-talet som byggts med den småstadsmässiga bebyggelsen som mer eller mindre uttalad förebild. Några av dessa hus – med traditionellt formspråk – framstår som favoriter. Torget i centrum är en del som inte bara fyller en viktig funktion för Karlshamns invånare utan upplevs också som en plats med stark anknytning till stadens identitet. Samtidigt irriterar området runt torget många. Man menar visserligen att flera av stadens vackraste byggnader ligger här såsom rådhuset, kyrkan och Asschierska huset men också det allra fulaste; varuhuset Flaggen. Informanterna irriterar sig så mycket på denna byggnads fulhet att de föreslår att den rivs eller i alla fall byggs om.
Resultatet är alltså entydigt. De skillnader som märks i resultatet verkar ha att göra med intresse för frågorna – de yngsta informanterna, som består av en grupp gymnasieelever, uttrycker sin uppfattning något svagare än genomsnittet samtidigt som kvinnor generellt ger uttryck för ett starkare engagemang.
Jämförelse med andra studier
Karlshamnsstudiens resultat har jämförts med andra studier, främst miljöpsykologiska värderings- och preferensstudier om människors estetiska upplevelser av olika miljöer. Dessa undersökningar bekräftar studiens resultat såväl när det kommer till den stora betydelsen av den estetiska utformningen av vår byggda miljö som det faktum att de allra flesta har gemensamma estetiska preferenser. Människan söker faktorer som kan relateras till den traditionella småstadens balans mellan enhetlighet och komplexitet i form av att bebyggelsen håller ungefär samma skala och följer en gatulinje men samtidigt är varierad i färg, form och uttryck. Slutna gaturum och öppna torg ger en omväxling mellan öppenhet och slutenhet. Småstadens gatunät bygger en tydlig och fattbar struktur samtidigt som den ofta är rik på grönska på öppna platser. Andra studier pekar på estetisk preferens för väldefinierade platser, utblickar, sammanhängande sekvenser av öppna och slutna gaturum samt en komplex och detaljrik miljö. Inte minst är historisk anknytning en faktor som värderas högt.
Catharina Sternudd fann också att människor verkar relatera sin estetiska upplevelse av miljön till arkitekten som ritat huset. Flera uppskattade personligt formspråk, detaljrikedom, färg, komplexitet, rik grönska och läste in en kännande och omtänksam arkitekt bakom byggnader med dessa kännetecken. Naturmaterial som trä och tegel beskrivs som levande, varma, intima och mysiga.
Däremot väckte storskalig och enformig bebyggelse motvilja och gav upphov till känslor av uppgivenhet och avståndstagande. Man tolkade in bristande omsorg i själva formspråket och det stereotypa utförandet. Informanterna uppgav att de kände sig osedda och nedvärderade som människor av att tvingas leva i dessa miljöer. Flera av de intervjuade talade om död och livlöshet och moderna material som betong, stål och glas betraktades som kalla, döda, sterila och frånstötande.
Som vi tidigare berättat visar undersökningar på att arkitektprofessionen avviker från allmänhetens estetiska värderingsmönster vad gäller städers utformning, något som även denna studie tar upp. Catharina Sternudd publicerar även påvisade generella skillnader mellan arkitekters och lekmäns estetiska preferenser.
Professionens estetiska värderingsmönster
I tredje delen av avhandlingen undersöktes professionens estetiska värderingsmönster. Tester om i första hand ny småstadslik bebyggelse analyserades med syftet att lyfta fram inomprofessionella värderingar och problematisera ståndpunkter som tas för givna. Hon hittade en modernistisk diskurs som präglades av ett förbud mot användandet av historiska referenser. Arkitekterna kritiserade småstadsbyggandet genom att referera till barnböcker för att på så sätt skänka ett löjets skimmer över småstaden. De ansåg att det tillhörde det förgångna och att ett modernt liv levs i storstäderna. Flera antydde att de som bosätter sig i småstadslik bebyggelse bejakar den tidens klassamhälle. Vissa uttryckte en förundran över att arkitekturen estetiska utformning blivit så uppskattad och försökte förstå varför. Andra tyckte dock om den egensinnighet och djärvhet som präglar småstadsprojekten och flera hittade stora kvaliteter i den småstadsmässiga bebyggelsen. Några ifrågasatte målsättningen att arkitekturen ska spegla samtiden.
Catharina Sternudd menar att förklaringen till arkitekters och allmänheten olika estetiska värderingar bör sökas i arkitekturutbildningen. Hon menar att undervisningen verkar fjärma arkitekter från allmänhetens estetiska värderingar, till exempel genom att använda helt andra referenser. Arkitektskolor över hela världen presenterar samma verk för studenter som i sin tur lär sig relatera till dessa förebilder i det dagliga arbetet. Diskussionen om förebilderna förändrar studentens sätt att se på arkitektur – perspektivet förskjuts från brukaren till gestaltarens. En uppfattning av vad som är god och dålig arkitektur överförs till studenten. Hon menar vidare att undervisning blandas med smakfostran och att arkitektstuderande inte vet att deras arbeten bedöms utifrån objektiva eller subjektiva kriterier. Studenternas arbeten utsätts för kritik från erfarna arkitekter och värderas inte av lekmän eller andra yrkesgrupper. Utbildningen förmedlar därmed uppfattningen att gestaltningens alla aspekter bäst bedöms av arkitekter.
Dessa gemensamma referenser väljs ut av den nationella och internationella arkitekturkritiken och arkitekturteorin, och samma projekt publiceras i en mängd tidskrifter. Smakkulturen inom arkitektyrket innehåller så gott som undantagslöst byggnader i olika modernistiska stilar, medan tidlös och traditionell arkitektur avfärdas som förebild för dagens byggande. Arkitektur som på ett mera direkt sätt tilltalar allmänheten ingår därmed inte i den repertoar som arkitekter väljer uttryck ifrån, och arkitekter som vill arbeta inom ett traditionellt paradigm har få möjligheter att utveckla en skicklighet inom området.
Avhandlingens avslutande diskussion
Sternudd pekar här på det problematiska i att arkitekter har utgångspunkter som sällan ifrågasätts, så som den att arkitektur måste spegla sin tid. De skönhetsvärden som finns i den äldre bebyggelsen uppskattas av de flesta människor, men att skapa ny arkitektur med dessa byggnader som uttalade förebilder upplevs av många arkitekter som otänkbart. Den redan existerande bebyggelsen som har de estetiska kvalitéer som efterfrågas hör till de mest attraktiva boendemiljöerna. Såväl lägenheter som hus i dessa områden betingar i regel ett högre pris på bostadsmarknaden, samtidigt som denna bebyggelse bara utgör en liten del av landets bostadsbestånd. Resultatet pekar mot att ett tillskott av småstadslika områden med rik grönska, varierad och småskalig bebyggelse, funktionsblandning, centralt torg och ett traditionellt formspråk skulle välkomnas av många.
Sternudds slutsatser är intressanta ur flera perspektiv då de helt enkelt antyder att utbudet inte matchar efterfrågan, vilket leder till högre huspriser i områden som gemene man anser vara vackra. Detta innebär att det bör finnas ekonomiska incitament för byggföretagen att ta reda på vad människor anser vara goda estetiska värden och bygga därefter. Denna slutsats styrks även av en undersökning som gjordes 2016 i Nederländerna som visade att hus med klassisk arkitektur säljs för 15% högre pris än modernistiska byggnader. I studien fokuserade man enbart på nybyggda områden för att helt eliminera faktorer såsom husens ålder och geografisk placering.
Peter Olsson
Ekonomistuderande, Handelshögskolan Göteborg.
Fler blogginlägg med liknande tema
- 77 procent föredrar traditionell arkitektur
- Studier pekar på enormt glapp mellan arkitekt och gemene man
- Ny akademisk avhandling ifrågasätter arkitekters smak
