Nyligen skrev sju studenter på Handelshögskolan i Stockholm en debattartikel på kultursidan i Svenska Dagbladet, i vilken de behandlar Stockholms pågående expansion kopplad till två av FN:s 17 antagna hållbarhetsmål. De menar att lådorna som reses i förorten och de överdådiga projekten som skändar innerstaden strider mot FN:s mål Good Health and Well-Being samt Sustainable Cities and Communities, vilka vi i Sverige är förpliktade att uppfylla. Här publicerar vi ett gästinlägg av dessa studenter om samma ämne. Längst ner återges även debattartikeln i sin helhet.
Bakgrunden till vår artikel är mångsidig; dels har vi i allra högsta grad låtit oss inspireras av Arkitekturupproret, dels har vi på Handels läst kursen Global Challenges som fokuserar på FN:s 17 mål och var i samhället dessa kan uppnås. Tack vare Arkitekturupproret har vi insett att på just området arkitektur så brister vi i Sverige på de två nämnda målen – vi mår onekligen bättre och är lyckligare i vackra miljöer, och vidare kan det knappast vara någon slump att så gott som vartenda s.k. socialt utsatt område är fyrkantigt, grått och kärnlöst. Med bättre arkitektur och stadsplanering, det vill säga som bygger på den kunskap om skönhet och trivsel som historien har låtit oss odla fram (och som elegant behandlats här på bloggen otaliga gånger), kan vi alltså bygga städer där dessa två mål infrias och folk mår som bäst medan socialt utanförskap minimeras.
Utöver Arkitekturupproret (tack till Albert Svensson för intervjun) har vi läst forskningsinstitutet CREATE streets bok Heart in the Right Street, i vilken de kartlägger en ideal stad ur bland annat ur ett hälso- respektive socialt hållbarhetsperspektiv. De landar i slutsatser som regelbunden grönska, jämn och låg höjd på hus, samt varierande och ”levande” fasader. Dessa slutsatser står i bjärt kontrast till hur de modernistiska kvarteren runt Sergels torg, Malmskillnadsgatan och Brunkebergstorg ser ut. Dessa är storskaliga, livlösa och enformiga – och det finns inte heller några som frivilligt strosar omkring eller rekreerar sig där. Mer än något annat påminner merparten av nybyggnationer i Stockholm om denna modernistiska inskränkning av allt vad mänsklig trevnad heter, och följaktligen skapas ingen stad som är så älskvärd som Mynttorget, Mosebacke eller Midsommarkransen.
Därmed står vi alltså med en situation, där ett fåtal välbeställda innanför tullarna kan älska och vara stolta över sina grannskap, medan detsamma kan vara svårare för de i de fyrkantiga förorterna. Så skapas ingen välintegrerad och levande stad! Så främjas inte heller folks välmående! Detta är vårt resonemang bakom vårt motstånd till Stockholms extrema expansion, vilket kan sammanfattas med orden: ”rätt stadsplanering och arkitektur gör städer till organiska mötesplatser där man inte behöver tala om för folk var och hur de ska mötas”. Som det ser ut nu kommer få att mötas eller frodas där Stockholms nybyggen snart står färdiga. FN:s mål kommer inte att uppfyllas.
Carl Widstrand
Jonny Baho
Martin Areskoug Eriksson
Love Knape Pyk
Robin Hamrén
Kaywann Bahrami
Anton Giwercman
Studenter på Handelshögskolan i Stockholm
Debattartikeln i sin helhet, publicerad i Svenska Dagbladet 2018-05-03:
Debatt.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
”Stockholms utveckling inte bra för hälsan”
Anonymt, fyrkantigt och ohälsosamt. Studenter på Handelshögskolan i Stockholm menar att de hus som byggs i staden ofta är oförenliga med FN:s mål för hållbar utveckling.
Sedan hösten 2016 har Handelshögskolan införlivat en kurs om globala utmaningar i sitt klassiska kandidatprogram ”Business and Economics”. Ofta kommer prat om hållbarhet att handla om fattigdom och miljö, varför vi har valt att undersöka ett helt annat ämne, som de flesta ändå har en uppfattning om, nämligen stadsplanering och arkitektur.
Efter att ha studerat Stockholms stadsplanering och arkitektur lite närmare har vi landat i åsikten att de nya hus och byggnader som byggs i staden idag ofta är oförenliga med två av FN:s sjutton mål för hållbar utveckling: ”Good Health and Well-Being” och ”Sustainable Cities and Communities”. Dessa två mål ska se till att alla medborgare i världen får en chans att åtnjuta god hälsa, samt säkerställa levande städer med hög grad av integration.
Studier har visat att gemene man föredrar äldre gatunät och fasader, samt att en stadsbild tydligt hör ihop med ens känsla av tillhörighet gentemot staden man bor i. Det sätt som Stockholm nu byggs ut på är väsensskilt från hur den omtyckta innerstaden ser ut, varför vi menar att det finns skäl att vara kritisk till stadens utveckling, just som dess extrema bostadsbrist håller på att bekämpas men FN:s mål sällan omtalas i media.
Hur uppnås då målen medelst rätt stadsplanering och arkitektur? Enligt forskning som den brittiska tankesmedjan Create streets har skrivit om (”Heart in the Right Street”, 2016) påverkar en stads utformning de sociala och hälsomässiga förhållandena hos dess invånare. Folk tycks föredra att arkitekturen speglar sin plats, snarare än tidsålder. Stockholms innerstad har turen att vara både bildskön och karaktäristisk, och som bekant är den således älskad.
Mycket av det som byggs idag, i stadsdelar som Liljeholmen och Årsta, är däremot anonymt, fyrkantigt och inglasat – det hade kunnat stå hart när var som helst i världen. De må se moderna ut, men risken är att dessa stadsdelar förblir opersonliga förorter i innerstadens skugga.
Create streets skriver att den ideala staden är den där man kan känna en gemenskap som gör en fri att ingå i eller avstå från sociala interaktioner av eget val. Sådan gemenskap undergrävs onekligen av moderna element som höghus och bostadshus i återvändsgränder. Många samtida bostadsprojekt är sju-åtta våningar höga och ligger avsides, inte på vägen från en plats till en annan, utan är sina gators enda färdmål.
En följd av att vi numera bygger bostäder som dessa är att många nya byggnadsprojekt, såsom Urban Escape och nya Slussen, stämplas som mötesplatser. Hade den stämpeln varit nödvändig om vi istället byggde nya gator, stadsparker och torg där folk kunde och ville mötas? Knappast. Rätt stadsplanering och arkitektur gör städer till organiska mötesplatser där man inte behöver tala om för folk var och hur de ska mötas; med gångvänliga avstånd mellan trivsamma stadsdelar som kompletterar varandra tillåts möten ske flexibelt och överallt.
Bostadsbristen och de höga priserna på marknaden må vara akuta problem och somliga må hävda att de är så viktiga att de måste lösas till varje pris. Risken är dock att vi i ett panikslaget försök att göra det orsakar en stadsbild som motarbetar FN:s mål.
Därför argumenterar vi för att Stockholm måste utformas enligt målen ”Good Health and Well-Being” och ”Sustainable Cities and Communities”, för att inte bara göra Stockholm till en stad där alla har en bostad, utan till en där segregationen bekämpas och hälsan blomstrar.
Carl Widstrand
Martin Areskoug Eriksson
Kaywann Bahrami
Jonny Baho
Anton Giwercman
Robin Hamrén
Love Knape Pyk
Alla studenter på Handelshögskolan i Stockholm
Fler blogginlägg med liknande tema
- Forskning: God estetik gör oss lyckligare och mer sociala
- Vad människor vill ha
- Ny akademisk avhandling ifrågasätter arkitekters smak
- Ohälsosam arkitektur – en annan sida av funktionalismen
De fyrkantiga glaslådorna är hemska men det vore intressantare om de inte ersätts bara av sekelskiftes stil utan något nytt men med plasticitet i formspråket och inte så platta tak på stora långa byggnader.
Arkitekturupprorets mål är just pluralism där alla olika stilar byggs i ungefär den mån den efterfrågas. Anledningen till att det arkitektur från perioden kring sekelskiftet kanske ofta framhålls är för att den generellt är mycket omtyckt och att utbudet, i förhållande till efterfrågan, är relativt litet.