Idag kan hus se ut precis hur som helst. Under nittio års tid har arkitekterna tvingats rita kuber i alla tänkbara format. När man inte får, kan eller vågar hämta inspiration från förmodernistisk arkitektur, och man redan avverkat plexiglasbalkonger i glada neonfärger, slumpmässigt placerade fönstergluggar, farliga fasadplåtar, bländande raster och omotiverade påhäng som inte gläder någon annan än nödiga duvor, så återstår bara att börja experimentera med själva väggarna och få dessa att luta åt olika håll så att man blir sjösjuk på torra land. Och att i desperation börja snegla på leksaker, spel, ostar, mjölkkartonger och andra simpla vardagsföremål och förstora upp dessa i megaformat. Stilen kallas officiellt dekonstruktivism och går ut på att bryta av mot omgivningen på alla sätt som det bara går.
För länge sedan var jag i flera år ritsalsassistent vid en av arkitektskolorna och såg de försök till genvägar som karriärinriktade elever – ofta grabbar – försökte sig på. Det var sneda väggar, frånstötande fasadmaterial, grova proportionsbrott och – bevare oss väl – svarta fasader, allt exempel på quick fix-tricks för slående arkitektur.
–Mats Tormod, arkitekt, stadsarkitekt i Tornedalen, fil.dr i litteraturvetenskap (ur debattartikel i Arkitekten)
Strand 1 (Rejnäsvillan) otypiskt typhus
Jordbävning eller Twilight Zone?
”Uppsala Entré” (Skanska / Johnny Svendborg, Svendborg Architects, 2016)
Ska vi spela Jenga?
Kajen 4, Liljeholmenskajen i Stockholm (Wingårdh, 2014)
…eller Monopol?
Äppelgården , Västra Frölunda, Göteborg (White Arkitekter, 2011) Mem: Carl-Gustaf Wahlberg. Nej, byggnaderna på översta bilden är inte ett fotomontage med monopolpjäser utan de finns faktiskt på riktigt. Oklart om det var White, Utopia eller någon annan som kom på det här nya otyget att skala bort alla detaljer på husen (inkl nödvändiga såsom takfot och stuprör) så att de ser ut som de enklaste monopolpjäserna. Dessvärre är denna extremminimalism en trend som snabbt sprider sig. Just här har man dessutom kopierat färgerna direkt från Monopol så att ingen ska missta sig om varifrån man fått sin inspiration… och målsättning.
Plockepinn?
Stockholm Waterfront (White arkitekter, 2011). Fullständigt meningslöst spagettiknippe på taket av Stockholm Waterfront. Intrycket förfular hela huvudstadens skyline och beskrivs allmänt som en trasig hönsbur eller som kvarglömda fallfärdiga byggnadsställningar.
Leka med klossar?
Ting 1, Tingshuset i Örnsköldsvik (Gert Wingårdh, 2013). Ting1 är så galet att man tvingas återkomma till det gång på gång. Det passar in i så många olika kategorier (parasitsm, dagismodernism, monsterkubism etc.). Att man fick bygga på en redan k-märkt byggnad är anmärkningsvärt i sig, även om den brutalistiska klumpen det handlar om i just det här fallet inte kunde bli mycket fulare än den redan var. På håll ser det mest ut som en stapel med byggklossar för de yngsta. De grälla färgerna var faktiskt ett önskemål från beställaren för att matcha hans samling med Bengt Lindström-tavlor – ett kanske inte helt klockrent val för exteriör färgsättning… Här kan man lyssna på historien bakom detta knasjippo i SR P1: Ny byggteknik gav omtalat bostadshus.
Lite Minecraft kanske?
Planerade Kv Ordonnansen 5 och 6, Gärdet i Stockholm (Aros Bostad). Planerade Kv Ordonnansen på Gärdet, även kallat ”Minecrafthuset”. Först stoppat, nu godkänt. Kommentar från facebook-gruppen Stoppa förfulningen av våra städer: ”Vilken bluff – en vanlig trist funkiskartong med ett par utsågade fyrkanter och lite sallad på taket.” (Chris Ceder)
Rädda husen?
Lärkvidden 1, Borgholm (2017) [Minecraftfiguren är ett montage men husen finns faktiskt på riktigt]. Lärkvidden på norra Öland. Ja, vad ska man säga… Ann Sussmans forskning visar att människor omedvetet tolkar husfasader som ansikten med ögon och mun (ordet fasad kommer av franskans façade och är besläktat med engelskans face). Om ansiktet ser skräckslaget ut så kommer man instinktivt reagera som att något är väldigt fel och ens nervsystem sättas i beredskap att fly eller fäkta.T.Rex?
Katcha, Norrköping ( Ingrid Reppen / IBAB, 2015). Spektakulärt nybygge i industrilandskapet påminner från ena sidan om en T.Rex i Minecraft.
Mer Minecraft?
Bostadshus, Tellusgatan, Bergsjön, Göteborg (Familjebostäder) – ser ut som ”en stor spya”, tyckte en av våra läsare.
En extra dålig dag i Minecraft
Oklart vem som ritat och byggt detta, våra läsare kanske vet? En medlem i vår Facebook-grupp Göteborgs arkitekturuppror frågade sin son vad han tyckte om detta. Ingmar, 8 år: ”Jag tänker barn och en dålig dag i Minecraft. En riktigt dålig dag.”
Psykedeliskt i nya Villevallastaden
Passivradhus, Vallastaden, Linköping (Kjellgren Kaminsky, 2017). Fasadplåtar som ormfjäll i utflippade mönster som inte anknyter till fönster eller andra fasaddetaljer utan lever sitt eget förvirrade liv.
Hungrig?
Jättemackan Discus (Belatchew Arkitekter / Sveafastigheter). ”Ett självlysande landmärke” enligt arkitekterna. En självlysande Dagobertmacka eller hög med plättar, tycker vi andra.
Mer nattsudd i köket?
Malmö Live (Schmidt Hammer Lassen, Tengbom / Skanska, 2015). Mjölkkartonger och gamla motorvärmare för 1,4 miljarder. Det verkar finnas en period i varje arkitekts liv då containrar tycks vara den största inspirationskällan. Här ihop med tomma förpackningar direkt ur skafferiet, som man lite svajigt kan stapla på varandra för att försöka inbilla allmänheten att man skapar ”ny” arkitektur.
Luftkonditionering eller transistorradio från 1970-talet?
Nya KTH Södertälje (White Arkitekter, 2018) har påfallande likhet med gammal transistorradio (idé: Jörgen Sundström).
Lite godis åt barnen?
Östra barnsjukhuset i Göteborg (Västfastigheter, White Arkitekter, 2010-2016). Av flera nymodernistiska förslag (varav ett var lite mjukare) valde man som vanligt det allra fulaste och mest kubistiska. Eftersom sjukhuset är för barn så måste det se ut som en bit engelsk konfekt i megaformat. Den tecknade röda draken och de yra barnen i gröngräset kommer i bästa fall kommer att få ersättas med en nödvändig trottoar så att de med verkliga krämpor har en chans att ta sig fram även i snöslasket. White brukar annars att tävla med Jehovas Vittnen i att teckna övernaturligt idylliska scenarier.
Självlysande studentbostäder
Bokompakt , studentbostäder i Lund (Pontus Åqvist, 2014). Tydligen räcker det inte med solpaneler på taken utan de måste även vara grönmålade för att man ska fatta att det är ekohus. Och eftersom de är för studenter så måste de ha en fräck självlysande färg som skär i ögonen. För alla unga människor gillar ju skrikiga färger, eller? Nå, de lär i alla fall hitta hem till sina lägenheter även mitt i natten.
Skruvad ”nostalgi”
Förslaget Söderkåkar på Södermalm i Stockholm (Utopia Arkitekter). Som vanligt när något är extra skruvat så är det Utopia som ligger bakom. De motiverar detta med samtliga floskler ur floskelordboken: ”Målsättningen har varit att ta fram ett förslag som anspelar på Södermalms träbyggnadstradition, utan att bli tillbakablickande eller nostalgiskt. Våra Söderkåkar är istället moderna, hållbara och spännande massiva trähus där arkitekturen kompletterar befintlig bebyggelse.” Låter ju fint, men detta märkliga kaosbygge är ett rent hån mot de ursprungliga historiska söderkåkarna. Att det är i trä hjälper inte det minsta. Inte den skrikröda färgen heller. Kommande generationer kommer att skratta (eller gråta) och förundras över det galna 2010-talet.
Osthuset i Uppsala
Kronhuset (”osthuset”), Östra Sala backe, Uppsala (Utopia : ByggVesta, 2016). Mer dagisarkitektur från Utopia. Denna gång är det nya stadsdelen Östra Sala backe i Uppsala som har drabbats. Det gula Kronhuset som Utopia själva kallar det, påstår de vara inspirerat av harlekinrutor, men fick av uppenbara skäl genast öknamnet ”osthuset” i folkmun. Kanske kunde det ha varit lite kul i barnstorlek att klättra på i en lekpark, men som bostadshus…?
Rubiks orm invaderar Midsommarkransen
PlaneradeTrasmattan, Herbariet, Midsommarkransen, Stockholm (Utopia Arkitekter). Den idylliska närförorten Midsommarkransen ämnar Utopia rama in med en rad hus som ser ut som en sorts Rubiks orm i megaformat. Byggstart 2019. Då galenskapen fått namnetTrasmattan är det gissningsvis mormors gamla trasmatta som inspirerat till färgsättningen. Kunde man inte valt en kelimmatta som inspiraiton istället? Och byggt dessa leksakshus i Second Life?
Radioaktivt leksakshus?
Gröna huset, kv Vallgossen, Kungsholmen (Utopia). Ännu ett skruvat leksakshus från Utopia. Deras affärsidé är att angripa den samtida arkitekturen för att vara fyrkantig, färglös och tråkig – vilket de har rätt i – och sedan sprida spektakulära renderingar i grälla färger och konstiga former som bot mot tristessen. Vilket blir som att försöka bota hosta med plutonium – eller kanske radium i det här fallet.
Ännu en jordbävningsolycka?
Kvarteret Orgelpipan, Hotell Continental, Vasagatan Stockholm (3XN, 2016). Kaosbygget Hotell Continental med sina oregelbundna rader av olika stora fönster ger ett förvirrande och disharmoniskt intryck direkt när man anländer i huvudstaden och ser denna tillknycklade skokartong.
Lulligt i Ulleråker
Ulleråkers planerade nya stadsdelscentrum i Uppsala (Belatchew Arkitekter). Här får man lätt intrycket att Ulleråkers planerade nya stadsdelscentrum i Uppsala är tänkt att anknyta till det ökända sinnessjukhus från 1930-talet som annars förknippas med området.
Definitivt Twilight Zone
Årstahusen (ill: Equator Stockholm och Tomorrow). Dessa är tänkta att placeras på Årstafältet i Stockholm. Plus för de genomgående varma färgerna i hela området (som man hoppas också kommer att genomföras). Minus för de kantiga och samtidigt kaotiska formerna med slumpmässigt placerade fönster, burspråk, rutor och ränder på fasaderna. Kaos skapar inte god arkitektur – se Principer för harmoni.
Sortimentslådan i Timrå
Planerat nybygge i Timrå (Argo arkitekter AB, fastighetsbolaget Amasten) [Idé: Louisa Torgrimson & Carl-Gustaf Wahlberg, sortimentslåda från Clas Ohlson)Mjölkpaket på riktigt
Robin Berkhuizen berättar hur han fick inspiration från fyra mjölkpaket. – Jag satt i köket och fick någon slags snilleblixt. Sedan var jag uppe och ritade hela natten, jag var helt i extas. Nästa morgon radade jag upp fyra mjölkpaket tillsammans med skissen på kontoret och visade för min kollega Paula och sa att ”såhär ska det se ut”, berättar han.
Dock verkar man faktiskt ha tänkt empatiskt när det gäller interiören och försökt skapa ett trevligt LSS-boende.
I flera år har vi filat på detaljerna invändigt. Vi har jobbat på att intryckssanera och göra lägenheterna så hemlika som möjligt genom att exempelvis rensa bort institutionella markörer och använda gedigna och fina material, säger han.
Kudos för det! Men nästa gång, gå hellre ut på stan hämta inspiration från uppskattade äldre hus än från frukostbordet, järnhandeln eller leksaksaffären.
