Inom dagens arkitekturdebatt förekommer ofta begrepp som klassisk, eller traditionell, arkitektur. Ofta använda detta som ett motsatsbegrepp till modernistisk arkitektur. Men vad menar man egentligen med dessa begrepp?
Modernistismen är en ideologi och formgivningstradition som har varit dominerande inom arkitektur och stadsplanering sedan sitt genombrott under 1930-talet. Rörelsen gick i klinch med alla de principer för byggnadsproportionering och stadsplanekonst som gjort att städerna kunnat växa och förfinats under hundratals år. Modernistisk arkitektur karakteriseras av en avskalad och geometriskt enkel arkitektur. Den är utan ornament och utsmyckningar, då man anser att det är konstruktionen i sin helhet som står för den arkitektoniska och konstnärliga utformningen. Exempel på arkitektur i modernistisk tradition är funktionalism och brutalism.
I kontrast till den modernistiska formgivningstraditionen står arkitektur i klassisk tradition. Förenklat kan man säga att det är ett förhållningssätt, där man tar tillvara på den ackumulerade kunskap som människan samlat på sig under tusentals år av stadsbyggnad. En arkitekt som utgår från ett klassiskt förhållningssätt anammar de skönhetsprinciper som modernismen bröt med under 1930-talet.
Nedan följer en beskrivning av vad som menas med klassiskt, enligt arkitekten Albert Svensson.
Stilar är uppfinningar och vi är, liksom vi är med andra uppfinningar, fria att använda dem oavsett när de uppfanns. Stil är enbart viktigt såtillvida den hjälper arkitekten att skapa vackrare hus. Skönhet skapas av att man försöker skapa skönhet. Skönhet är ingen följd av något annat. Arbetar man med stilval som är utvecklade för att skapa skönhet är det troligare att det skapas skönhet än om man ser skönheten som en biprodukt av funktion, teknologi eller moral. Men klassisk är ingen stil. Inte heller en ideologi.
Klassisk är ett förhållningssätt. I en sammanfattning beskriver vi här detta förhållningssätt.
- 1: Verk med erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde och som anses speciellt värdefulla och vara en del av ett kulturarv och verk vars formgivning baseras på dessa värden.
- 2: Verk där man i formgivningen använt sig av en viss praxis i formgivningen. Exempel på denna praxis:
A: Att vinnlägga sig om att inordna en byggnad i en bestämd typologi.
B: Att fokusera på platsen snarare än tiden.
C: Att låta symmetri eller delsymmetrier vägleda utformningen.
D: Att markera bottenvåning, takfot och övergångarna mellan olika delar av fasaden. Där ingår också sådant som omfattningar kring fönster och dörrar.
E: Att använda sig av de traditionella profiler som levt vidare och utvecklats sen antiken.
F: Att tillåta sig att applicera ornament.
Några exempel på klassiska stilar:
- Olika former av klassicism, alltså de stilar som uppfanns under antiken och som fortlevt och utvecklats sen dess.
- Olika former av romansk arkitektur, alltså de stilar som man utvecklade ur klassicismen i såväl Väst- som Östeuropa.
- Olika former av gotik, alltså den stil som uppfanns i 1100-talets Frankrike och som fortlevt och utvecklats sen dess.
- Traditionell islamsk, östasiatisk, indisk, persisk, europeisk och nordisk arkitektur och stilar härledda ur dessa som tex nationalromantik.
- Jugend, som trots att den kallas modernism i vissa delar av världen, ändå förhåller sig till formgivning på ett klassiskt sätt.
- Viss Art Deco dvs den som följer klassisk praxis.
- Alla de ännu inte uppfunna stilar vars formgivning bygger på och utvecklar klassiska stilar och/eller använder sig av klassisk praxis.