I en tv-intervju i Dagens Industri säger Gert Wingårdh att svensk arkitektur bara blir bättre och bättre. Han tycker dock att bevarandet är för starkt och att byggnader som rivs efter endast 15 år ger dynamik åt staden. ”Stjärnarkitekten” med den folkliga framtoningen visar härmed samma skrämmande folkförakt och brist på respekt för kulturarv, miljö och mänskliga värden som sina föregångare Le Corbusier, Gregor Paulson och Hjalmar Mehr, vilkas envetna insatser ledde till den ofattbart omfattande och brutala rivnings- och förfulningsvågen under 1960- och 70-talen. 

Stjärnarkitekten om stadens förnyelse

Se videon med tv-intervjun här på DI.se från 2018-09-20 14:23

Intervjun i textform här nedan är transkriberad, kommenterad och illustrerad av Arkitekturupproret

[DI-reportern]: Vilken byggnad skulle du tro, som du har ritat, är mest känd för folk i gemen?

 

[Gert Wingårdh]: Ja här i Stockholm så tänker jag mig att det kan vara Arlanda flygledartorn. Kan ju vara Sign Hotell vid Norra Bantorget. Kan vara Victoria Tower i Kista. Snart så tror jag att folk kommer associera mig med Nationalmuseum. Det öppnar ju nu 13 oktober och…

 

Fast det har du inte ritat!

 

– Ja, men vi har ritat en del tillägg där. Det var en kille som heter Stüler, Friedrich Stüler, som 1866, han dog året innan tyvärr, innan invigningen. Men det är han som är originalarkitekten, ja.

Du, vad tycker du om tillståndet för svensk arkitektur idag?

 

– Det blir bara bättre och bättre för varje år. Alltså det är ett väldigt, väldigt tillåtande landskap. Alla stilar är möjliga och det finns massor av beställare som efterfrågar bra, väl genomtänkta hus. Det har aldrig varit bättre för svensk arkitektur än nu!

Kommentar: …för arkitekter och byggbolag alltså, inte för folket, kulturarvet, naturen eller staden. Och ”alla” stilar går bra, bara det är någon variant av dekonstruktivism och inte något som liknar riktig arkitektur.

Känner du till någonting som heter Arkitekturupproret?

 

– Jag känner till Donald Trump också, och jag röstar inte heller på Sverigedemokraterna.

Kommentar: Fantastisk Trump-retorik! Arkitekturupproret är, som tydligt redovisas på hemsidan och i föreningens stadgar, en politiskt obunden organisation med medlemmar och följare från hela det politiska spektrat.

Jaha… heh… det är så att Arkitekturuppropet är mer eller mindre en förening eller en Facebooksida eller nåt… 34 000 medlemmar. Dom vill att vi slutar bygga fyrkantiga lådor och istället utvecklar städer med färg, detaljer och småskalighet. Vad tycker du om det?

 

– Ja, det är ungefär som i USA: ge tillbaka arbeten i rostbältet, börja producera med kol, på det sätt som man gjorde på 1800-talet. Det finns många kvaliteter i 1800-talet men det är en passerad tid. Det är ett passerat tänkande. Naivt, dumt.

Kommentar: Så de tyska, franska, brittiska, amerikanska, estniska, nederländska, belgiska m fl byggbolag och arkitektfirmor som lyssnar på efterfrågan och bygger moderna, högklassiga, hållbara, attraktiva bostäder, med fasader och byggnadsdetaljer inspirerade av och vidareutvecklade ur den rika och livgivande arkitekturhistorien före 1930, är alltså dumma och naiva?

Det finns ju ändå studier som visar att 75-80% av alla människor tycker om de här egenskaperna i stadsbebyggelse, och i byggnader, nämligen just småskalighet, naturfärger, naturmaterial och så vidare. Borde man inte ta hänsyn till det mer i arkitekturen?

 

– Du har inte sett att det finns både småskalighet, naturnärahet och små moderna byggnader? Då har du gått miste om mycket! Det är precis det som är kvaliteterna i modern arkitektur.

Det pågår en strid kring granntomten till det Nationalmuseum som du just nämnde, och som du varit involverad i… alltså Nationalmuseum. Men, Nobelcenter vill man bygga där på Blasieholmen. Vad tycker du om det?

 

– Jag tänker såhär: Jag har nöjet att vara i Oslo till och från. Och Oslo är en stad som är, inte lika gammal som Göteborg, men en väldigt väldigt gammal stad. Den har nästan förvriat hela sitt utseende mot vattnet, mot viken. Alltså vii har först Aker brygge, utanför den Tjuvholmen. Sen har vi Akershus, ja det är lite gammalt där… Sen kommer Operan, området kring Sentralstasjonen, Bjørvika, Barcode building mm. Allting är nytt! Allting är fullt av människor. Allting är älskat. Och nu när man liksom bygger framför Barcode building så undrar man “får man verkligen bygga framför de nya moderna husen?” för de har ju blivit en så stark del av Oslos identitet.

Kommentar: Intressant att undra om man ”får” bygga för en dystopisk modernistisk husrad men inte när det gäller att bygga för eller parasitera på uppskattade historiska miljöer.

– Och så kommer vi då till Stockholm… en liten skuggig plats på Blasieholmen, bakom Nationalmuseum, med några få byggnader. Det är nästan ingen som är där. Det är gungande bilar där damer och herrar möts. Det är romaners […]. Denna fantastiska plats kan man inte ens bygga ett väldressat litet Nobelcenter på. Helt absurd diskussion man har i Stockholm, tänker jag.

”Väldressat litet Nobelcenter” är typisk gaslighting, d v s medvetet tvärtomspråk för att förvirra och förneka ett övergrepp.

Nu vet inte jag hur det är i Oslo just, med de här nya byggnaderna du talar om…

 

– De är älskade, moderna och fräcka.

Den ”älskade” Barcode-raden har fått hård kritik i Norge och kallats spöklik på kvällen.

Just det, men vad jag ville komma till är att, det här på Blasieholmen, där står det byggnader redan, det finns gamla magasin och det finns ett Tullhus… [Här avbryter Wingårdh och talar i munnen på reportern tills denne tystnar.]

 

– Det finns ett par små fula trähus och man har möjligheter att flytta Tullhuset om man skulle vilja göra det. Inga som helst problem.

Varför kan man inte flytta Nobelcentret istället?

 

– Det är klart att man kan göra det. Men ska man verkligen ha skjul som inte är öppna för allmänheten på ett av de mest centralt belägna tomterna i Stockholm. Det är ju dit turisterna kommer att ströva. Det är alldeles naturligt när man besöker Stockholm att man både vill slinka in på Nationalmuseum, Moderna Museet och Nobelcenter. Det kallas synergi, det kallas stadsutveckling, det kallas framtidstänkande.

Kommentar: Stadsförstörelse är inte utveckling. Och inget hindrar att platsen rustas upp och görs till attraktiv park med promenadstråk, caféer, kanske ett mindre museum eller kulturaktiviteter där befintliga kulturhistoriskt värdefulla byggnader tas tillvara, precis som man framgångsrikt gjort med andra tullhus och historiska nyttobyggnader med estetiska kvaliteter. 

Det ena hindrar ju inte det andra, så att säga.

 

– Det hindrar väl… [Här överröstar Wingårdh återigen intervuaren som inte får formulera klart sin fråga.] …pratar längst och fortast.

 

Om man inte bygger ett Nobelcenter, så betyder ju inte det att platsen måste se ut som den gör.

 

– Nä absolut, det kan ju finnas ännu bättre och roligare saker än Nobelcenter, tycker jag. Men jag tycker det är ett fantastiskt erbjudande som Stockholms Stad får nu. Och jag ser ju att någon gång kommer Nationalmuseum också att behöva byggas ut, och då är det naturligt att göra det på baksidan. Då kommer vi få två märkesbyggnader som flankerar ett framtida torg, förhoppningsvis också en framtida broförbindelse ytterligare till Skeppsholmen, så ett man får ett ännu mer trivsam promenadstad utav Stockholm vilket jag tycker den förtjänar.

Kommentar: En extra bro låter trevligt, men ”märkesbyggnader” brukar betyda dekonstruktivistiska parasiter i samma brutalt avvikande stil som Stockholm Waterfront eller jätteparasiten ”Liten” på Liljevalchs konsthall (av Wingårdh själv).

Det finns ju en tendens, en återuppväckt tendens kan man ju säga, i Stockholm nu, att riva för att bygga nytt och det gjorde man inte under 20-30 år efter 70-talet i princip. Nu river man Astoriahuset på Nybrogatan, man vill riva Tullhuset här, man river en klockstapel borta vid Norra Station, man talar också om att riva Stureplanskvarteret där. Du tycker inte att värden i staden går förvanskade? Kunde man inte bygga det nya någon annanstans där det inte står nånting skyddsvärt?

 

– Men alltså, jag gillar inte museer i den bemärkelsen att man konserverar en viss tidsperiod, va. Jag älskar min kropp, den förnyar alla sina celler på sju år. Så vill jag se en stad också. Det är en del utav det gamla men det är hela tiden nytt som kommer in, utvecklar, förädlar, berikar, ger nya årsringar. Jag tycker faktiskt att bevarandet är för starkt i Stockholm. Jag ser det som ett problem. Ta en stad som Tokyo. Världens största stad. Livstiden för en byggnad där är i genomsnitt 15 år. Det kallar jag dynamik!

Kommentarer: Byggnader som rivs efter 7-15 år låter knappast som ett hållbart koncept, nu när vi har bindande globala hållbarhetsmål att uppfylla.

I Japan är medellivslängden för bostäder runt 30 år, vilket har både geologiska, historiska och religiösa orsaker. Självklart river man inte höghus och märkesbyggnader med påkostad antijordbävningsteknik efter bara ett par decennier.

Förädling är det när man bygger något vackrare av bättre kvalitet, annars kallas det nedgradering eller förstörelse. Det är inte förädling att byta ut siden mot polyester eller Champagne mot Fanta.

Och för den som sov på biologilektionerna förklarar jag här vad ordet ”årsringar” faktiskt betyder: Årsringar är något som träd har. I städer skapas de utåt (och de yttre ringarna måste inte vara fulare än de inre). Blasieholmen är inte en ”årsring” utan utgör – tillsammans med Gamla Stan, Skeppsholmen och Djurgården – själva ”kärnveden” i Stockholm. Om en parasit äter sig in i kärnan så riskerar trädet att dö. Nobel Center är den parasiten, precis som Wingårdhs nya tillbyggnad på Liljevalchs konsthall och ABBA-muset på Djurgården, som nu effektivt förstört den enhetliga pittoreska miljön som gör just det området så uppskattat och kulturhistoriskt värdefullt.

Tycker du att man mycket väl kan fortsätta den här… du säger att moderna byggnader är populära och ligger vid vattnet i Oslo… nu bygger man Nobelcenter, eller vill bygga Nobelcenter – vi får väl se hur det går med den saken – men när man bygger den där nere vid Nybroviken, ska man fortsätta på andra sidan Nybroviken vid Strandvägen och ersätta också dem med moderna byggnader?

 

– Jaäe men det är inte nödvändigtvis så, för att jag tror att Strandvägen är bland de finaste byggnader vi har. De var alldeles för dyra redan när de byggdes och som alldeles för dyra byggnader så är de oftast väldigt väldigt älskade, va. Bygg dyrt så kommer ni få älskvärda hus och de finns på Strandvägen.- Nä, jag tror inte att man kommer ersätta speciellt många utav dem, det tror jag inte. Men i raden bakom på Riddargatan kanske, vem vet?

Själva har paret Wingårdh, förutom sitt egenhändigt sönderrenoverade 1600-talstorp, en lägenhet i ett nationalromantiskt hus från 1910-talet, ett av få vackra gedigna stenhuskvarter som klarade sig undan den brutala rivningsvågen i Göteborg.

Inlägg med liknande tema:

Narcissistisk och altruistisk arkitektur

“Jag tycker om fyrkantiga lådor”, intervju med VDn för stort arkitektkontor

Dagismodernism